När vinsterna ifrågasätts mobiliserar näringslivet – och då finns hur mycket pengar som helst… Saf-ordförande Curt Nicolin och direktören Antonia A:xson Johnson i spetsen för näringslivets protest mot löntagarfonderna 1985. Nu väntas en liknande mobilisering när friskolornas vinstnivåer ifrågasätts.
Nu när debatten om marknadsskolan rasar tänker jag ofta på den där dagen för nio år sedan när det brast för Peje Emilsson. Det var på ett seminarium på forskningsinstitutet SNS. Rapporten som lades fram hette Konkurrensens konsekvenser och var en av de första sammanställningarna av vad konkurrens och vinst i välfärden hade fått för effekter. Forskarnas slutsatser var sammanfattningsvis att det inte gick att säga att det bidragit positivt.
Det låter inte så kontroversiellt. Men det tog hus i helvete. “Det här är det sämsta SNS har gett ut på 25 år”, ställde sig moderaten, pr-mannen och skolentreprenören Peje Emilsson upp och sa. Samma dag recenserade Svenskt näringslivs vd Urban Bäckström rapporten som “bedrövlig rent kvalitetsmässigt” på organisationens hemsida…
Peje Emilson, ägaren till landets tredje största friskolekoncern, tyckte att han blev förrådd på hemmaplan. Syftet med SNS var, i hans ögon, inte fri forskning, utan opinionsbildning. Därav krocken…
…mönstret har varit tydligt under 1900-talet: det är när vinstnivåer och ägande ifrågasätts av demokratin som näringslivet mobiliserar på allvar. Och då finns det hur mycket pengar som helst.
Nu ifrågasätts på demokratisk väg en av Sveriges viktigaste tillväxtbranscher: det välfärdsindustriella komplexet…
Det är i detta ljus man bör se de mediesatsningar som rullas ut från höger nu. De handlar inte om idéer utan om att skydda egna affärsintressen. Hellre ett rejält kulturkrig och hets mot invandring än ett ifrågasättande av vinster, ägande, pengar.
—Karin Pettersson, kulturartikel i Aftonbladet.