En ny rapport från SPF Seniorerna har rört upp känslorna på många lågavlönade.
Rapporten visar att en del pensionärer från låglönejobb skulle ha fått lika hög pension, i vissa fall till och med högre pension, om de bara hade rullat tummarna hela sitt liv i stället för att arbeta. Och det är lika förödmjukande som avskyvärt. Men tyvärr inte förvånande.
När det nya pensionssystemet infördes på 1990-talet stod det snabbt klart att systemet var kraftigt underfinansierat. Löftet om 70 procent av slutlönen i pension skulle aldrig kunna hållas.
Redan här, strax efter sekelskiftet, kom därför de första kraven på att höja pensionsavgiften.
Men de borgerliga partierna C, L, KD och M vägrade. Och eftersom den parlamentariskt tillsatta pensionsgruppen måste vara enig om något ska ändras så stoppades varje förändring. Och den borgerliga blockeringen har metodiskt upprätthållits ända fram till i dag. Varje gång frågan dyker upp säger de borgerliga partierna nej. I 30 års tid…
När Socialdemokraterna inte fick igenom någon avgiftshöjning drev de 2020 i stället igenom ett extra pensionstillägg på 600 kronor. Pengarna togs från budgeten och inte pensionssystemet. Och visst hjälpte det fattigpensionärerna. Men det hjälpte inte pensionssystemet, som fortsatte fallera…
Vänsterpartiet krävde 2022 ytterligare förstärkningar för de fattigaste pensionärerna och fick igenom att garantipensionen skulle höjas med 1 000 kronor i månaden som ett led i budgetförhandlingarna 2022.
Men de borgerliga partiernas nej till varje förändring av pensionsavgiften stod fast. Resan mot undergången har därför fortsatt. Och i år 2023 är den kraschlandning som förutsågs redan 1997 ett faktum…
De borgerliga partiernas 30-åriga blockad och vägran att åtgärda Sveriges dysfunktionella pensionssystem visar dock att regeln att hela pensionsgruppen måste vara enig inte fungerar i ett parlament.
Efter tre decennier borde det alltså vara dags att skrota pensionsgruppen och föra kravet på rimliga pensioner för alla, även för lågavlönade, som en separat politisk fråga inför riksdagsvalet.
—Martin Klepke, ledare i Arbetet.