I floran av skräckfilmer som väller ur Gaza finns ett speciellt segment med videor där israeliska soldater poserar med trosor från palestinska kvinnor. I en av dem sitter tungt uniformerad militär framför krigsmaterial, fynd som enheten gjort under operationen. Kameran panorerar långsamt över högen med knivar, handgranater och flaggor tills den når fem spetstrosor som ligger utplacerade intill…
Vid varje ny video tar armén avstånd och soldaterna står ensamma för sina handlingar. Som att det inte var själva kriget som har förstört dem
Ett foto på en ung soldat har fått extra stor spridning. Han sitter framför en vägg med uppnålade trosor och använder bilden som profil på dejtningsappen Okcupid. Underkläderna påminner om jakttroféer. Vad gör det honom till? Det suger till i magen. Han är inte ensam. Flera soldater använder bilder från krigets Gaza i sina dejtningsprofiler…
Är vi förvånade? Kriget som maskulinitetsmarkör är byggt på erotiskt våld och det genererar erotiskt kapital. I en artikel om dejtningsprofilerna i israeliska Haaretz (24/3) beskrivs fetischeringen av soldaten som en olustig trend i ett alltmer militariserat Israel. Ett exempel från Tinder visar en israelisk soldat som poserar framför bakbundna palestinier med ögonbindel. Han anger bland annat spa, vin och 5-mannafotboll som intressen.
Soldaterna har tagit sig bortom muren och slagit sig fram i den täta väven av skräck och äventyr och vill skörda söta frukter när de kommer hem. Men kriget bygger också på anonymitet och handlingar som kan begås för att det är gruppen som utför dem. Kriget är avhumaniserande på båda sidor geväret. Vi känner igen det från ryska soldaters digitala uppdateringar från Ukraina, vi känner igen det från Abu Ghraib.
De israeliska soldaterna i Gaza filmar sig själva när de gör otänkbara saker: bränner upp matpaket i hjälpsändningar, gör narr av ett sönderbombat klassrum, krossar leksaker mot betongen ackompanjerat av upphetsade eller nervösa skratt från vännerna bakom kameran.
Vid varje ny video tar armén avstånd och soldaterna står ensamma för sina handlingar. Som att det inte var själva kriget som har förstört dem. Både det som pågår i Gaza och det mer lågintensiva kriget som förs i det dagliga livet i nästan alla delar av samhället. Där en mamma säger att hon älskar sina barn, till skillnad från mödrarna på andra sidan muren. Där monstren bor. Där de inte älskar sina barn.
Det är skrämmande att den föreställningen kunde krypa hela vägen till Sverige.
-Johanna Adolfsson, kulturdebatt i Dagens Nyheter
Läs mer https://www.dn.se/kultur/johanna-adolfsson-hur-kan-vi-tro-att-nagon-inte-alskar-sina-barn/