De få socialdemokratiska röster som öppet luftat sin oro över de långsiktiga konsekvenserna av detta märkliga regeringsupplägg, blev snabbt anklagade för att vara beredda att offra minoriteters rättigheter på SD:s altare. Thomas Bodström, långt till höger i partiet, stod i SVT:s Agenda 13 jan och ömkade de stackars “invandrare som diskrimineras” i sitt försvar av den nyliberala överenskommelsen.
Hur en brutal privatisering av Arbetsförmedlingen, försämring av a-kassan, försvagning av arbetsrätten och höjning av hyrorna ska mota tillbaka nyfascismen är obegripligt. Denna motsägelse förstod många av efterkrigstidens liberaler. I dag går de hand i hand med socialdemokrater som blundar hårt för att inte se konsekvenserna av politiken de ska föra.
Att förlita sig på liberala anständighetsbarriärer och goda värderingar är ett misstag, det kommer självt aldrig stoppa nyfascismens framfart. Torbjörn Nilsson (Expressen 17 jan) har därför dessvärre rätt: Det liberala regeringsblocket verkar inte ha någon riktig plan på hur de ska sätta stopp för SD:s framfart.
I ett trovärdigt försvar av den liberala demokratin måste antirasismen flätas samman med en radikal jämlikhetspolitik. Så skona oss från Löfven II-regeringens nyliberala antirasism. Den kommer inte rädda någon.
– Enna Gerin, Aftonbladet Kultur