En person drabbas av sjukdom och uppsöker läkare. Läkaren undersöker och utreder, samt gör en sakkunnig medicinsk bedömning av hälsotillstånd, arbetsoförmåga och behov av medicin.
Läkaren bedömer att patienten inte klarar att arbeta och sjukskriver hen som en del i sin rehabiliteringsåtgärd. Läkaren skriver även ut den medicin, som behövs för rehabiliteringen.
Patienten går till Apoteket. Här blir det emellertid stopp. Apotekets personal är av annan åsikt än läkaren. Patienten får inte ut sin medicin.
– Vi bedömer att du inte uppfyller kriterierna för att få den här medicinen, hävdar farmaceuten. – Men läkaren säger ju att jag måste ha den, protesterar den sjukdomsdrabbade personen.
– Nu är det så att vi har andra kriterier. Det är vi som avgör och vi har gjort en annan bedömning. Är du inte nöjd, så får du överklaga, säger farmaceuten.
Hur känns det här? Verkar det vettigt?
Nej, jag förstår att det här skaver rejält. Det här är såklart inte riktigt klokt. Ändå har ansvariga politiker skapat en sjukförsäkring, som fungerar exakt så här.
Sedan 2010 är det ju nämligen inte läkare som avgör ifall en sjukdomsdrabbad person behöver vara sjukskriven eller inte… det ansvaret ligger på en administrativ handläggare på Försäkringskassan.
Cyniskt, oetiskt, rättsosäkert och helt orimligt, eller hur? Sjukförsäkringen är inte trygg längre, den är i själva verket väldigt sjuk.
– Åsa Melander, debattartikel i Fastighetsfolket