Sveriges Televisions Mats Knutsson kommenterar och han väljer att INTE förstå att det här är en större fråga än en omfördelning av ytterligare futtiga 1,8 miljarder. Han konstaterar att Stockholm kommer att bli den stora förloraren. En typisk centralelitistisk åsikt som sällan blir motsagd, men på ett obehagligt sätt förstärker känslan av tärande och närande delar i landet.
I stället för att hetsa upp förmögna stockholmskommuner hade Knutsson kunnat påminna om att vi alla betalar för räntebidrag till skamligt dyra bostäder i storstäderna. Han har också kunnat nämna de tusen och åter tusen jobben på myndigheter och departement som vi alla betalar för. Räcker inte det har han också kunnat påminna om alla statliga museer och andra kulturinstitutioner där hela landet bidrar.
Är det något vi blir itutade är det ju också att karriärer skapas i Stockholm. Det är där de rika finns och som ni vet har ju de rika sett till att slippa förmögenhetsskatt och det är också något som drabbar fattiga lantisar.
Inte blev dagen bättre av att jag sent på eftermiddagen lyssnade på “God morgon, Världen”. I slutet av första timmen finns alltid en panel som kommenterar aktuell inrikespolitik. Mediemänniskor förstås. Idag var Dagens Nyheters Hanne Kjöller med när det pratades om ekonomi och budget. Hanne Kjöller konstaterar att det bör “satsas på långsiktiga infrastrukturer och inte på nybyggen som Norrbotniabanan och sådant”.
Hanne Kjöller har naturligtvis sin fulla rätt att i Public Service hävda att järnvägspengar skall satsas i syd- och Mellansverige och inte i norr. Däremot reagerar jag över att det får passera som en självklarhet. Förmodligen susade inte en tanke på motfråga förbi programledaren.
Hela landet måste få röst och inflytande i de nationella medierna. Vi vet att de kommersiella riksmedierna har förskansat sig innanför tullarna. Det innebär ett större ansvar för Public Service. Det räcker inte att finnas överallt, Umeå, Luleå, Karlstad osv. Inflytande måste också följa med.
-Sverker Olofsson, debattartikel i News 55