Hyby backar kallas platsen. Landskapet är grönt och böljande, gårdar utströdda sedan enskiftet och det klyvs av en övergiven och numera knappt synlig banvall. Här växer skyddsvärd flora, blomster som ögontröst, majnycklar och nattviol. Åt nordväst ligger Döängen, där trettio bönder fick sätta livet till under Klågerupskravallerna 1811. Österut, vid Vismarlöv, står Hybystenen som nån Tord har rest; en runsten från tiden då Sverige kristnades, man skönjer en hjort och två kors…
Det saknas inte teorier för att pröva vad som hände vid Hyby backar. Själv har jag formulerat det som att det i varje människa finns en mjuk kärna som är förbunden med allt levande och en del av den kärnan sover i världen. Somliga kallar det själ. Om den sovande delen vaknar inträder hypervärldsligheten.
Gäller det dig? Jag beklagar. “Min” andliga tradition placerar människan där hon hör hemma, inte över utan i allt? I stället för insignier och formalia, tröst, utvaldhet och status får man känslor av skam och otillräcklighet. Människan är det skyldiga djuret inte för att Adam åt av äpplet utan för att vi inte lyckats utvinna det bästa ur oss; vi bet i kunskapens frukt men vill inte ta ansvar för det – det är arvsynden. Människan hade kunnat bli planetens vaktmästare men vi blev dess terrorister, värst på att orsaka lidande.
Vilket är vad långfredagen handlar om: Lidande. Lidandet som uppmärksammas är mestadels begränsat till det Kristus erfor på korset och inte det människor drabbats av på grund av hans religion. Ingrid, min mormors mormor satt fem år i fängelse för att ha hjälpt en ogift piga göra abort. Selma, Ingrids dotter, hennes man dog i tuberkulos och i samband med det utackorderades min mormor som sjuåring till ett prästpar, där fick hon slita ont och drabbades av kristen moralism på grund av sin faderlöshet…
Ser du Hyby backar för din inre blick? Landet berättar vad jag velat skildra: Här finns runstenen från kristnandet, kyrkor som organiserat högtider och traditioner. Så finns allt det andra: Jorden och skyn, ögontröst, majnycklar och nattviol. Kristendom är ett nytt påhitt, religioner kommer och går men jorden består.
—Jenny Maria Nilsson, Kulturartikel i Aftonbladet.