Vi vet vad som kan och bör göras. Vi har de sociala och ekonomiska möjligheterna att driva fram ett långt mer jämlikt samhälle som kan göra slut på den konsumistiska kedjereaktion av statustänkande som alltid, alltid startar hos de översta skikten och längst ner på samhällsstegen kan yttra sig i de uteslutnas raseri mot konsumtionssamhällets symboler, såsom bilar.
När Marx drömde om socialismen – som han ibland kallade de fria människornas association – var det inte en dröm om att ett hämndlystet proletariat en dag skulle segra genom att slå ihjäl alla kapitalister: Befrielsen var allas befrielse. Även kapitalisterna skulle befrias från den exploatering de sysslar med och som vanställer deras mänsklighet, deras och vårt gemensamma artväsen. När de mest förtrycka befrias – vare sig det rör sig om människor eller andra biologiska varelser som exploateras – då befrias alla i samhället.
Vänstern har en dröm. Sedan länge genomlever vi en era då den drömmen betraktas som naiv och direkt farlig. Det antiutopiska anses vara det realistiska. Ta en sådan fråga som den om reklamen. I stort sett varenda tänkande människa inser att reklam är ett sätt att använda pengar för att ljuga och försköna och den som har mest resurser till reklam ljuger bäst.
Reklam och marknadsföring har ytterst bara en funktion: att hålla konstlade behov vid liv för vinsters skull. Men vi har stängts in i ett samhälle där alla, även låt oss säga en vänstertidning, oupphörligt tvingas syssla med reklam och marknadsföring. I ett alltmer konkurrensinriktat samhälle går vi alla omkring som reklampelare för oss själva, trots att ingen i långa loppet vinner på det.
-Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten