I den senaste tv-sända partiledardebatten diskuterades inte ens välfärdsnedskärningarna, trots krisen och trots frågornas betydelse för svenska folket enligt en mer eller mindre enig kår av opinionsforskare…
Konsekvenserna av att staten inte skjuter till pengar till kommuner och regioner kommer att bli att operationer skjuts upp, att Sveriges medborgare kommer att möta färre och tröttare lärare och att våra gamla tas om hand av undersköterskor som går på allt mer slimmade scheman.
Eftersom ingen annan vill ställa frågan så gör vi det. Hur tänker du, Elisabeth Svantesson, att uppskjutna operationer till följd av nedskärningar håller nere priserna? Är idén att trötta välfärdsarbetare inte bidrar till den aggregerade efterfrågan? På vilket sätt kommer färre lärartjänster göra så att räntorna sjunker?
Faktum är att detta inte är en politik för att bekämpa inflation. Det är en politik för att slakta välfärden. Om regeringen verkligen varit intresserad av att dämpa efterfrågan i ekonomin hade man kunnat höja skatterna. Det hade gett möjlighet att välja vem som drabbas.
Men i stället har regeringen valt att sänka skatterna, samtidigt som bördorna av den ekonomiska krisen får bäras av de mest utsatta grupperna och av välfärdsarbetarna…
Svantessons ekonomiska politik (ä) ett dolt systemskifte. Det går oftast till så, när välfärdssystem monteras ner, att man först drar undan de offentliga systemens finansiering, gärna med hänvisning till en ekonomisk kris, för att sedan skapa möjligheter för privata intressenter att fylla det tomrum som uppstår. I stället för hemtjänst kan det i framtiden komma att handla om äldrevård medelst rutavdrag eller ännu mer av privata sjukförsäkringar som också garanterar att operationer inte skjuts upp.
Även om det inte är en sådan välfärdsstat som Sveriges medborgare vill ha, så är det en sådan välfärdsstat som Svantesson i smyg krattar manegen för. Det är en välfärd som bygger på att vissa grupper ges möjlighet att kompensera när de offentliga systemen fallerar medan andra lämnas därhän. Det leder till ett samhälle med större sociala klyftor och mindre trygghet. Det är svårt att hitta vinnare på en sådan politik.
—Niklas Altermark välfärdsutredare Katalys, debattartikel i Expressen.