Mer än 95 procent av världens länder är kapitalistiska och mänskligheten plågas av hunger, fattigdom och misär trots allt som produceras. Mellan år 1800 och 2016 har produktionen per capita ökat med 1 234 procent. Det vill säga att under de två århundradena av kapitalism har produktionen ökat mer än befolkningen.
Trots det går 2,3 miljarder människor hungriga varje dag. Sex miljoner dör varje år av hunger. De som framförallt lever under dessa miserabla förhållanden är arbetarklassen, de avlönade. Och är det inte arbetarklassen som ger värde och ökar produktionen med sin arbetskraft?
Människan kan bättre än så här. Den huvudsakliga och avgörande orsaken till fattigdomen i världen är ojämlikheten. Det är alltså inte så att det produceras för lite, än mindre är det sant som det illvilliga och manipulerande talet påstår att den fattige är fattig för att han inte är produktiv, eller för att han är lat eller slösaktig.
Problemet är den ojämlika fördelningen av produktionen, som under kapitalismen koncentreras i några få fickor, nämligen i kapitalistklassens fickor. Enligt den brittiska organisationen Oxfam så lade 1 procent av världens befolkning beslag på 80 procent av allt som producerades 2018. De övriga 99 procenten fick dela på resterande 20 procent.
Människan kan bättre än så här.
—Oskar Wigren, sjuksköterska, insändare i Västerbottens Folkblad.