Vi lever i en stormig tid med covid-19, en skenande klimatkatastrof, och tilltagande geopolitiska spänningar runt om i världen som vänder ut och in på tillvaron. Men en sak kan vi i alla fall vara trygga med: i Sverige år 2022 fortsätter curlingfesten som aldrig förr. Om medel- och överklassens svullna plånböcker får sig en törn, ja då står staten redo att ösa nya färska skattepengar över dem. Men när våra samhällsinstitutioner fallerar – när vård, skola och omsorg går på knäna – då är det helt plötsligt skralt i kassan.
Ränteavdrag, reseavdrag, rut och rot. Ja, listan på bidrag till den bilåkande villaägarklassen kan göras lång. Med regeringens nya elsubvention fogas ännu ett namn till raden av bidrag till de som redan har, 6 miljarder kronor ska betalas ut till de hushåll som i vinter haft en hög elförbrukning. Stödet blir på max 6 000 kronor per hushåll och ska fungera som en trappa där den som konsumerar mest också kompenseras mest. Maxbeloppet delas ut till de som har en förbrukning på över 2 000 KWh per månad, alltså lika mycket som en genomsnittlig hyresrätt gör av med på ett helt år.
Det finns ju inga pengar. Förutom när det vankas bidrag till dem som redan har, så klart. Då dröjer det inte mer än någon månad innan reformerna är på plats.
Sverige har blivit ett u-land, konstaterar högerdebattören Alice Teodorescu Måwe på Twitter. Hon kanske skulle sätta sig ned med en av alla de flyktingar hon vill utvisa och höra efter vad ett u-land egentligen är för något. För när jag ser mig omkring ser jag inget annat än ett curlad befolkning så fylld upp till öronen av sin egen hybris att de inte längre kan tänka klart. Flygresor, sommarhus, suv:ar och prylar. Allt ska vi ha, och gärna lite till. En evig köpfest som dopas med bidrag. Det är dags att vakna upp ur mardrömmen, och börja ta lite ansvar.
—Mikchael Abdi Onsäter, krönika i Syre.