Kristersson går faktiskt upp i falsett när han bemöter kritik av skolkoncerners vinster – och sakta men säkert växer känslan av att det höga röstläget är ett sätt att dölja en stigande osäkerhet i frågan.
Man måste nästan vara socialt blind för att inte se de problem som marknadsskolan orsakar. Det här tror jag många borgerliga väljare känner starkt om de vinstdrivande skolkoncernerna: “De fuskar med antagningen, betygssättningen och rättningen av de nationella proven. De fuskar med skolgård, matsal och bibliotek. (…) Vi har fått en kvasimarknad där privata företag tjänar pengar på skattebetalarna. Offren är eleverna. Inte nödvändigtvis eleverna på den enskilda friskolan, men elever i samhället generellt.”
Här rör det sig ju just om en “kvasimarknad” Det där kunde vara mina egna ord, jag skriver under på dem. Men det är den moderate kommunpolitikern Robert Wenglén i den moderatstyrda kommunen Lomma som uttalar dem i DN i söndags.
Vad är det han gör här? Svar: han torgför en i själva verket självklar konservativ hållning till frågan om vinster i välfärden. När den högsta moderatledningen älskar friskolor och valfrihet är det inte en konservativ hållning. Det är heller inte en liberal ståndpunkt; här rör det sig ju just om en “kvasimarknad”. Vad vi ser hos centerledningen, kd-ledningen, m-ledningen och sedan några år även SD-ledningen i skolfrågan är ett politiskt tänkande som inte kommer inifrån deras egna ideologier – det kommer från ett näringslivsintresse och ingenting annat
Partiledningarna har helt enkelt kapats av olika lobbyorganisationer. Ett renodlat ekonomiskt intresse från en snäv grupp välfärdskapitalister har utsläckt den idépolitiska grundsynen även hos de borgerliga partiledningarna. Såväl konservativa som liberaler har här helt släppt den annars grundmurade hållningen att staten ska vara försiktig med skattebetalarnas pengar. Hur länge ska det ta innan de borgerliga partierna kapar banden till ett smalt ekonomiskt intresse.
Därför har vi fått denna förödande situation: En majoritet i riksdagen klarar inte av att kanalisera folkviljan i frågan om vinster i välfärden och i synnerhet i skolan. Majoriteten har istället anammat budorden hos ett simpelt ekonomiskt intresse hos några få. Socialdemokratin har heller inte klarat av att stå emot friskolelobbyn särskilt väl, även om partiet har skärpt sig en del senaste året.
—Göran Greider, ledare i Dala-Demokraten.