I våras, när coronapandemin drabbat Sverige, planerade Försvarsmakten att genomföra militärövningen Aurora 20 i Östersjön till ett beräknat pris av 660 miljoner kronor. Aurora skulle bli större än tidigare övningar och engagera cirka 25.000 personer.
För första gången skulle också svenska officerare tillsammans med amerikanska kollegor bemanna och öva det amerikanska Patriot-batteriet. Till slut ställdes övningen in på grund av pandemin.
Nu är det dags igen. Mitt i upptrappningen av det dödliga viruset och drastiska inskränkningar av medborgarnas rörelsefrihet lät försvarsminister Peter Hultqvist (S) meddela att Sverige skulle samöva tillsammans med Pentagons marin-, -flyg och markförband i den svenska skärgården.
Övningen har de senaste dagarna pågått med hänvisning till det kritiserade så kallade svenska värdlandsavtalet med USA. Övningens egentliga syfte synes vara att förbereda för att svenska förband tillsammans med det amerikanska 352:a specialoperationsförbandet – som stridit i Irak och Afghanistan – ska kunna ingripa militärt i andra länder (läs: på andra sidan Östersjön).
Dessa krigsövningar strider mot vad den svenska alliansfriheten har stått för i 200 år. Vi noterar i sammanhanget att alliansfriheten inte ens nämns i den nya totalförsvarspropositionen. En sådan ny svensk säkerhetspolitik skulle riskera att dra in Sverige i ofärd och göra oss till ett förstahandsmål i händelse av en ny stormaktskonflikt i Europa.
Alternativet, en bristvara i den svenska debatten, är att Sverige tillsammans med andra länder som Finland, Tyskland och Frankrike söker verka för minskade stormaktsspänningar i Europa.
—Sven Hirdman och Pierre Schori, insändare i Dagens Nyheter.