Som jag har poängterat befinner vi oss nu i ett läge där det är oundvikligt med något som vi bara kan kalla en katastrofal utveckling som hänger samman med överskridandet av planetens gränser (nämligen klimatförändringarna, den minskade biologiska mångfalden, att haven försuras, avbrottet av kväve- och fosforcyklerna, att marktäcket försvinner, förlusten av friskt vatten, kemisk nedsmutsning, osv.)…
Vi befinner oss i en farlig situation. Men vi kan fortfarande undvika dessa ödesdigra konsekvenser, som sannolikt blir fatala för mänskligheten, om tillräckliga sociala aktioner vidtas … Men detta (är) bara möjligt om vi är beredda att genomföra grundläggande strukturella förändringar.
Och som rapporten också upplyser oss, skulle vi nu behöva förändra ekvationens “efterfrågesida” dramatiskt, det vill säga hur mycket och vad som produceras och konsumeras, inklusive gå över till lågenergisystem… Tiden är så kort att strategier för efterfrågesidan, som kräver att de nuvarande produktionssystemen ifrågasätts, är de enda förändringar som kan genomföras snabbt nog och i den omfattning som krävs.
Enligt min åsikt är den bästa historiska jämförelsen med situationen i dagens värld Kubas Speciella period efter Sovjetunionens frånfälle. I början av 1990-talet tvingades Kuba direkt klara sig utan massiva insatser av fossila bränslen (och petrokemiska insatser) från Sovjetunionen, som Kuba hade kommit att bli beroende av…
Trots USA:s blockad lyckades Kuba sörja för sina jordbruksbehov, och lyckades genom att omorganisera sin ekonomi på basis av ett ekologiskt jordbruk och utveckla en socialistisk ekologisk vetenskap skapa ett bättre samhälle. På grund av det yttre tryck de utsattes för och förlusten av de yttre resurser som kommit från det tidigare östblocket, innebar det förstås ett ökat tryck på befolkningen.
Men till stor del lyckades Kuba, och det omvandlade sig under denna process till det mest ekologiska landet i världen, samtidigt som det försvarade och till och med förbättrade kvalitén på sin mänskliga utveckling. Tragiskt nog har Kubas framgångar under de senaste åren fått Washington att skärpa till blockaden och använda ekonomisk krigföring. Men inget av detta överskuggar djupet i Kubas prestation.
—Johan Bellamy Foster i en intervju i Monthly Review.