Det stundar just nu kollektivavtalsförhandlingar, i dessa dagar när gamla avtal går mot sitt slut.
Som vanligt skyller arbetsgivaren på att det inte finns något löneutrymme. “Det finns flera skäl till att säga nej till låglönesatsningar i avtalsrörelsen”, säger Stefan Koskinen, arbetsgivarpolitisk chef på (arbetsgivarorganisationen) Almega, i en intervju i Kommunalarbetaren.
Koskinen fortsätter: “Jag vill inte låta hjärtlös. Men de som tjänar minst måste få det sämre innan de kan få det bättre”.
Det är riktigt osmakligt. Medellönen för de 50 högst betalda vd:arna i Sverige är 86 000 kronor per dag. Det betyder att det räcker att arbeta 3,5 dygn för att nå en städares årslön. Där kan vi prata om att de borde stå tillbaka för att inte spä på inflationen. Men i stället slår de på oss låginkomsttagare.
Stefan Koskinen säger inget om att vd:ar, chefer eller tjänstemän ska stå tillbaka i avtalsrörelsen. Nej, det nämner han inte ett ord om i intervjun.
Varför ska vi som jobbar på golvet inte få en lön som det går att leva på? Är det inte vi som jobbar på golvet som gör så att tjänstemän har ett jobb att gå till? Är det inte vi som får slita med vår kropp och blir utslitna i förtid?
Visst kan det bli svårare för unga och arbetslösa att komma in på arbetsmarknaden om lönerna är högre. Men med all rätt har den kommande generation rätt att få en bra inkomst att leva av. Det är något som facken i generationer har kämpat hårt för.
Vi har fått offrat mycket genom åren i fackliga strider. Men nu får höginkomsttagarna stå tillbaka för de hårt jobbande låginkomsttagarna och kyla ner den inflation som råder.
—Niklas Engström, Kommunal, och Tommy Engström, Fastighets, debattartikel i Kommunalarbetaren.