Varför sprids lögner och rykten om brottsligheten? Listan kan göras lång under den här sommaren som har präglats av allehanda politiska påhitt från höger om kriminalitet.
Jimmie Åkesson svamlade på i SVT – utan att bli avbruten – om att Sverige är som Chicago. Fastän han och alla andra borde veta eller åtminstone ana att det dödliga skjutvapenvåldet är mycket högre där. I rena siffror 23 gånger så högt. Ingen sa emot. Ingen ifrågasatte hans alternativa fakta.
Moderatledaren fortsatte på den inslagna vägen att svartmåla Sverige när han påstod att nästan varje dag skjuts människor ihjäl i Sverige. Sanningen är att ”nästan varje dag” i själva verket är var tionde dag. Ingen sa emot honom. Ingen ifrågasatte hans alternativa fakta…
Okunnigheten och osanningarna haglar. Varför är kriminalitet i allmänhet och dödligt skjutvapenvåld i synnerhet ett politiskt område där siffror och fakta spelar så liten roll? Varför blir Åkessons och Kristerssons kort aldrig synade? Skulle det vara möjligt att fara med så kraftiga osanningar om grundläggande fakta på något annat område?…
Det var bättre förr, är den bild man vill förmedla. Förr är litet diffust, men låt oss instämma i en sak… Skjutvapenmorden har ökat. Men vi kan också jämföra 1980-talet och 2010-talet på andra sätt när det gäller dödligt våld. Var det dödliga våldet högre eller lägre på 1980-talet? Det visar sig att det var betydligt högre då – 30 procent högre.
Att det dödliga våldet har minskat mellan 1980-tal och 2010-tal borde vara en anledning till glädje. Men det finns lika litet intresse från SD att prata om detta som om Breiviks högernationalistiska ideologi. Naturligtvis tror SD och M att de ska vinna röster på dessa ständiga överord om läget i Sverige. SD har sitt motiv. De har sin katastrofteori klar. De lever politiskt på att Sverige befinner sig i katastrof…
Detta är ett envig mellan SD och M vem som ska “äga frågan”… De använder lögner och överord, deras okunnighet och populism är övertydlig.
—Maria Robsahm, signerat i Arbetaren.