Sverige har genomgått en remarkabel förändring innebärande ökad ojämlikhet och urholkning av de sociala trygghetssystemen. Sverige sticker också ut vid en nordisk jämförelse. Det norska forskningsinstitutet Fafo konstaterade för några år sedan att om den här trenden fortgår kommer Sverige att bli mer likt Storbritannien och USA. Faktorerna bakom denna utveckling är förstås komplexa. Men politiska beslut har spelat en avgörande roll.
I början av 1980-talet var inkomstskillnaderna som minst i Sverige. Sedan dess har Sverige blivit mer likt andra länder, och ibland till och med sämre. Från 1990-talet har de omfördelande mekanismerna minskat. Visserligen är inkomstfördelningen fortfarande bättre än OECD-genomsnittet, men sämre än flera andra nordiska länder.
En av de centrala skyddsvallarna mot ökad ojämlikhet i form av den svenska arbetsmarknadsmodellen håller fortfarande stånd. Även om den från tid till annan är ifrågasatt och under attack. Men om vi räknar in inkomster från kapital, tillgångar och bostäder sticker Sverige ut på ett synnerligen negativt sätt. Vi är ett land med extremt många miljardärer.
Under de senaste 25 åren har inkomsterna från ägande ökat och spätt på klyftorna. De som redan hade det bra har dragit ifrån. Till detta ska vi lägga att en lång rad skatter avskaffats som riktades mot de som hade stora tillgångar, som fastighetsskatten, förmögenhetsskatten, arvsskatten och häromåret värnskatten.
Ovanpå allt har vi fått allt från sänkt bolagsskatt till urholkad progressivitet, för att inte tala om Rot och Rut och det ena och det andra. Politiska förändringar som dessa har gynnat dem som var med på framgångståget. De som inte var med på det där tåget har tappat mark.
Det finns ingen quick fix som vänder den här utvecklingen på en gång. Det handlar om allt från lönebildningen och utvecklingen i skolan till skattepolitiken. Tron på marknadens osynliga hand är fortfarande stark. Vi behöver en mer synlig politisk hand och en skarpare fördelningspolitik…
Fortfarande dominerar bilden av att Sverige är ett under av jämlikhet (som borde minska), att skatterna behöver sänkas, lägstalönerna komma ner och klyftorna öka för att öka tillväxten…
OECD har inte blivit en tankesmedja för vänstern, problemet är att Sverige har gått så långt på den marknadsliberala vägen. Det är dags att ändra på det. Genom att vara uthållig och konsistent. Fakta och kunskap är som alltid ett effektivt redskap. Vi behöver inleda en lång och nödvändig resa mot ett mindre ojämlikt samhälle.
—Håkan A Bengtsson, ledare i Dagens Arena.