“Konkurrensverket genomför just nu en bred genomlysning av konkurrensen i livsmedelsbranschen. Som del i detta undersöker vi eventuella konkurrensproblem som skulle kunna bidra till omotiverade prisökningar på livsmedel. Vi undersöker även om det finns några lösningar på sådana eventuella problem…”
Detta gick att läsa i en epost som skickade ut till livsmedelsproducenterna. När man sedan svarar på enkäten inser man att den bygger på uppfattningen att konkurrens i sig alltid är positiv.
Enligt min mening är det för hög konkurrens i primärproduktionen när alla världens bönder konkurrerar med varandra! Konkurrensens ekorrhjul gör att antalet bönder hela tiden minskar, att gårdarna blir större medan priserna sjunker och lönsamheten är fortsatt usel.
Det är också konkurrensen som ständigt används som argument mot miljökrav, djurskydd och naturskydd. I det större perspektivet är det konkurrensen som driver på den ohållbara ekonomiska tillväxten…
Konkurrens motverkar också tilliten mellan människor, vilket är en nog så viktig aspekt.
Visst, det finns ett visst begränsat värde i konkurrens och att Ica har halva livsmedelsmarknaden är inte positivt – men på det stora hela behöver vi mindre konkurrens och mer samarbete. Konkurrens är nog en naturlig del av människans tillvaro, det finns nog där inne i oss. Sannolikt fyller den en funktion i rimliga doser och på rätt sätt. Den kan få oss att anstränga oss för att göra det vackraste eller det godaste, den tränar oss att göra saker bättre.
Men hyllandet av konkurrens som den främsta drivkraften för mänskliga framsteg är lika enfaldigt idag som det var när man såg krig och våld som framgångsstrategier.
Förmågan att samarbeta för långsiktiga mål är en av de saker som gör oss till människor och det är definitivt avgörande för hållbara samhällen. Samarbete föder samsyn och stärker tilliten och de kan på så sätt förstärka varandra. På samma sätt kan brist på tillit, samarbete och samsyn förstärka varandra i en ond spiral.
–Gunnar Rundgren, inlägg på egna bloggen Trädgården Jorden.