Behovet av sjukvård ökar i Sverige. Exempelvis blir antalet 80-åringar och äldre 50 procent fler under perioden 2021 – 2031. Det är en glädjande trend att de äldre blivit friskare under senare år, till exempel att fler äldre kan klara sig själva. Men detta uppväger inte alls den totala ökningen av vårdbehovet på grund av att de äldre blir så många fler.
Men det stora problemet är att utbudet av hälso- och sjukvård hotar att minska till följd av ett snabbt växande rekryteringsproblem inom sjukvården och äldreomsorgen.
Bara för att kompensera för pensionsavgångar och demografiska konsekvenser behöver hälso- och sjukvården rekrytera 85 000 personer under perioden 2021–2031 och äldreomsorgen 110 000 personer, eller tillsammans omkring 200 000 personer, inklusive privata utförare. Denna siffra kompenserar inte för de ökande vårdköerna utan motsvarar endast nu aktuell ”nivå/kvalitet”…
Men kruxet är att antalet sysselsatta på arbetsmarknaden som helhet (!) beräknas öka med endast 169 000 personer under perioden 2021 – 2031. Detta innebär att äldreomsorgen och sjukvården skall konkurrera om dessa 169 000 personer med andra sektorer i samhället, till exempel skola, rättsvårdande myndigheter, försvar och näringslivet.
Som ytterligare försvårande omständigheter för hälso- och sjukvården bör nämnas att Sverige har en svagt dimensionerad primärvård med ett litet antal allmänläkare och att sjukhusen har få vårdplatser i jämförelse med länder i Europa respektive inom OECD. En alltför stor del av tid kan gå åt att ”jaga” lediga vårdplatser. Etisk stress upplevs då man inte finner lämplig vårdplats…
Den uppkomna situationen med ett stort budgetunderskott och en, minst sagt, svårartad rekryteringssituation innebär en omskakande utmaning för hela samhället. Att på kort sikt söka åstadkomma en budget i balans är naturligtvis lovvärt, men inte genom avveckling av medicinskt utbildad personal i stor skala, speciellt inte i denna rekryteringssituation. Då kan sjukvården försättas i en djupare och längre kris än den vi upplever i dag.
I stället bör kraftfulla utbildningsinsatser och gedigna rekryteringsprogram genomföras. Likaså är innovativ forskning och utveckling av nya effektiva behandlingsmetoder särskilt viktiga i en sådan situation.
-Christian Blomstrand, professor emeritus vid Sahlgrenska akademin samt Bibbi Karlsson, Kurt Roos och Per-Olof Brogren, debattartikel i Göteborgs-Posten