När Handels ordförande Susanna Gideonsson med stor sannolikhet väljs till LO:s nya ordförande under den digitala LO-kongressen om en månad är det i ett krisläge som går bortom coronapandemin…
Under coronapandemin har de fyra partier som står bakom januariavtalet visserligen lyckats knyta ihop en tillfällig samsyn om lättnader, till exempel genom höjd och breddad a-kassa och genom ett extra tillägg på bostadsbidraget.
Varför a-kassan nu tillfälligt har höjts är enligt januaripartierna att människor inte ska behöva drivas från hus och hem om de blir arbetslösa under den kris pandemin orsakar.
För bara några månader sedan, när a-kassan fortfarande var låg efter år av nedmontering, kunde arbetslösa dock gärna drivas från hus och hem om de blev arbetslösa. Det är ju den politik mittenpartierna har drivit under alla år.
Det är alltså uppenbart att den samsyn som nu finns mellan januaripartierna faller ihop så snart pandemin lugnar sig.
Det visar Gideonssons utmaningar, inte bara när det gäller a-kassan utan i alla de genomförda, pågående och tillfälligt uppskjutna försämringarna på svensk arbetsmarknad. Gemensamt för dem alla är att LO-anslutna med svagare ställning på arbetsmarknaden är de mest utsatta.
Och listan på försämringar kan göras lång, förutom låg a-kassa finns här också uppluckrat anställningsskydd, urholkad sjukförsäkring och påtvingat karensavdrag. Till det vill Centern och Liberalerna också se en försämring av systemet med skyddsombud vilket skulle försvåra arbetet för en säker arbetsmiljö.
Alla inser att riksdagspolitik vid den oklara majoritet som nu råder i Sveriges riksdag kräver kompromisser, men meningarna inom LO-facken går isär om Socialdemokraterna verkligen hade uttömt alla möjligheter när de skrev under januariavtalet tillsammans med mittenpartierna eller hur de egentligen skulle ha agerat efter valet.
En LO-ordförandes roll är att företräda sina medlemmar. Hur regeringen än ser ut är det de LO-anslutna som ska komma i första rummet.
—Masrtin Klepke. Ledare i Arbetet.