På 1960-talet använde staten fonderna i ATP-systemet till nya bostäder i allmännyttig regi. I dag investeras våra pensionspengar i privatiserade skolor, vårdcentraler, apotek och bostäder. AP-fonderna göder de banker, riskkapitalbolag och fastighetsföretag som profiterar på det allmännas förfall.
Bostadsmarknaden har blivit ett pyramidspel underblåst av bankerna, regeringen och Riksbanken. Dyra bostäder och höga hyror gör det svårt både att bilda familj och att flytta isär. Unga får ofta nej till hyreskontrakt och bolån, och i barnfamiljen ruckar bostadsbekymren jämvikten i parförhållandet. Rätten att skiljas består men uppbrottet riskerar att sluta i en social katastrof.
När privatvärdar och kommersialiserade kommunala bolag tar över får nyseparerade med barn inte längre förtur till hyreslägenheter, och bostadsrätter är för många inget alternativ. SBAB har räknat på möjligheterna i medeltal för nyskilda föräldrar med två barn. Männen har råd med en trerumslägenhet i 8 av de 20 största kommunerna. Kvinnorna har inte råd någonstans. Utvägar ur kvinnoförtryck och olyckliga äktenskap försvinner…
Sängplatser försvinner från sjukhus och vårdhem, döende gamla får hålla till godo med en minutanpassad hemtjänst, och vårdarbetare arbetar sig långtidssjuka i en nedåtgående spiral av planerad och oplanerad underbemanning…
Ledande socialdemokrater skrev i 90-talsprogrammet 1989: “Tvivlet gror, har välfärdssamhället i all sin välvilliga omtanke tagit över så många sociala uppgifter från familj, vänner, oss själva, att livet blivit opersonligt och ansvarslöst och vi själva blivit hjälplösa?” Svaret var underförstått. Nu skulle de informella arrangemangen ta över.
Andelen äldre som litar till anhöriga och vänner för hjälp har sedan dess ökat kraftigt. Hustrur och döttrar står för det mesta. Var sjätte medelålders kvinna hade 2013 gått ner i arbetstid, slutat arbeta eller pensionerat sig för att ta hand om någon anhörig. Som tack för insatserna har de en fattigpension att se fram emot.
Så växer avståndet mellan jämställdhetsplaner och faktiska förhållanden. Ju bredare klyftan blir, desto större blir utrymmet för ideologer som skjuter hyckleriet åt sidan och välkomnar utvecklingen.
—Mikael Nyberg, kulturartikel i Aftonbladet.