Nazistpartiets namn var ett camouflage för att beslöja dess syfte

 Det nationalsocialistiska partiet i Tyskland heter ordagrant »Nationalsocialistiska tyska arbetarpartiet«. Här om någonsin kan man tala om ordets makt över tanken. Det finns inte ett spår av socialism i det partiet. Men ordet socialism har genom årtiondens energiska och framgångsrika kampanjer fått god klang ute bland ibland folkens breda massor.

Socialismen har varit den fackla, som lyst och väglett underklassen i dess kamp för rättfärdighet och bättre levnadsförhållanden. Detta har Hitler med god psykologisk bli iakttagit och därför begagnat sig av detta goda ord. Samtidigt har han hetsat mot marxismen, som ju icke är någonting annat än en variation av samma ord.

Men ordet marxismen har icke tillhört det allmänna språkbruket, och därför har det varit lättare att av det ordet göra ett smädeord, en mystifikation, som man kunnat skrämma de enfaldiga och okunniga med. Han kallar vidare sitt parti för ett arbetarparti. Ingenting kan vara mer missvisande.

Visserligen ha även arbetare slutit sig till partiet, men den övervägande delen av detsamma, även frånsett mängden arbetslös arbetarungdom, består dock av medelklassen i städerna och händerna på landet. Tyskland har nu en ovanligt stor medelklass och tjänstemannaklass, som synnerligen hårt drabbats av världskrigets och världskrisens följder.

Men redan det förhållandet, att både grevar, baroner, junkrar, storkapitalister och t.o.m. prinsar anslutit sig till detta parti visar, hur illa detta namn motsvarar partiets verkliga sammansättning. Hade det varit tal om att uträtta något för arbetarklassen. varom namnet talar, så hade givetvis icke dessa kategorier slutit sig till partiet.

Partiets namn är inget annat än ett camouflage för de beslöjade syften, som numera ligga klart och öppet i dagen. När nazismen kom till makten var dess första åtgärd att slå sönder arbetarnas organisationer, förbjuda deras tidningar, demolera deras lokaler, förfölja och misshandla deras ledare.

Theodor Magnusson, i skriften Hitler-diktaturen, 1933.

Jonas Nordling, återger en text ur Theodor Magnussons skrift om Hitlertysklands diktatur i sin artikel “Nazister har förverkligat parodin på socialismen” i Dagens Arena.