När riksdagen… (klubbade) att vi ska gå med i Nato är priset mycket högt: Sverige försvagas kraftigt som rättssamhälle och blir ett betydligt mer ofritt land. Beslutet tas efter ett farsartat år där först en socialdemokratisk och sedan en högerregering skämt ut sig och dragit Sverige i smutsen…
I det trilaterala avtal som utrikesminister Ann Linde (S) signerade den 28 juni förra året och som utrikesminister Tobias Billström (M) vänt ut och in på sig själv för att leva upp till finns en rad ödesdigra löften till Turkiet.
Utlämningar, inte sällan hemliga, av individer Turkiet anser klandervärda kommer att genomföras. Allt stöd till de kurdiska organisationerna YPG och PYD, som kämpat hårdare än någon annan mot IS, ska stoppas. Sverige ska undanröja alla hinder för vapenexport till Turkiet. Och inte minst: Sverige har lovat att stifta nya terrorlagar.
Nato-avtalet slöts under Jens Stoltenbergs överinseende och är därmed hela krigsklubbens produkt, inte bara diktatorn Erdoğans utpressningshandling mot Sverige och Finland…
I processen som leder fram till den lag som nu ska träda i kraft den 1 juni, till Natos stora glädje, har den förra regeringen drivit igenom en ändring av regeringsformen, för att det ska bli möjligt att begränsa svensk föreningsfrihet. Sedan har den nuvarande regeringen författat lagtext så vag och otydlig att den kan omfatta lite vad som helst. Alla kan snart bli terrorister…
Så varför struntar såväl Ulf Kristerssons regering som Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna helt i alla invändningar? Jo, för att det enda viktiga är Nato.
Då måste det hastas igenom, till och med om politikerna håller med om att det är för vagt, otydligt och rättsosäkert. För säkerhet anses trumfa rättssäkerhet. På område efter område. Och Sverige anses i dag, av en kvalificerad riksdagsmajoritet, bli säkrare om vi fattar odemokratiska beslut för att skydda vår demokrati.
Kanske ligger samma vilja att vara till lags och att inte uppröra någon Nato-general bakom beslutet att Sverige ska gå med i krigsalliansen utan att säga nej till placeringen av kärnvapen på svensk mark.
I stället har vi valt att luta oss emot en formulering om att det nog inte behövs, regeringen ser inte “att det finns skäl att ha kärnvapen eller permanenta baser på svenskt territorium i fredstid”. Det är en analys lika stabil som den förra vårens många uttalanden om att Turkiet inte kommer att utgöra något större problem för en svensk Nato-ansökan.
—Eric Rosén, kulturartikel i Aftonbladet.