Jag blir inte fri från bilden av Ebba Busch Thors leende. När hon säger att man ska “bli svensk helt enkelt.” Inga konstigheter. Det mångkulturella ska skickas till slutförvaring. Som radioaktivt avfall, ingen vill ha det i sin närhet. Och de, till exempel judar, som inte vill fira jul? Busch Thor får frågan i SVT Rapport.
Hon svarar att det är självklart att man måste få förhålla sig till högtider och traditioner på olika sätt. Men att det är klart att det skapar en bättre gemenskap och sammanhållning om man visar respekt för och bejakar det nya landets kultur.
Jaha. Vad menas? Det nya landet? Ålder är väl inget att skryta med, men jag har bott här längre än Ebba Busch Thor. Jag är född i Sverige. Hur jag ska visa respekt för och bejaka julfirande har jag aldrig över huvud taget reflekterat över.
Det bara finns där, när decembermörkret sluter sig omkring oss och jag hör medmänniskor klaga över att det är jobbigt att hinna med allt före jul. Städa och baka och ägna sig åt släkten. Respekt! Bejaka? Hänga upp adventsstjärnan i fönstret? Läsa julevangeliet?
Menar Ebba Busch Thor på allvar att det vore en fördel om jag hedrade Jesus födelse? För Ebba Busch Thor, som är kristen, är firandet den 24 december förstås rätt och riktigt, eftersom hon antagligen ser Jesus som Messias. Men han är inte min Messias. För oss judar är han inte Frälsaren, vi är fortfarande i väntans tider…
Jag vill inte vara elak, men nu är jag det ändå. Man skulle kunna säga att det är svenskt att kunna namnen på författarna till våra stora klassiker. Som “Gösta Berlings saga” och “Giftas”. Det kunde inte Ebba Busch Thor när hon blev förhörd i TV, trots att hennes parti vill ha en litterär kanon, som alla barn ska läsa.
-Margit Silberstein, krönika i Dagens Nyheter