Vid ett besök i Stockholm ser jag plötsligt reklamskyltar med “Skogslandslaget”. Det är en kampanj för att visa hur duktiga alla Sveriges enskilda skogsägare är. När någon använder reklamplats, inte för att sälja en konkret vara som en bil eller ett tvättmedel, utan bara för att berätta hur bra man är, är det något skumt. “Skogslandslaget” menar att svenska skogsägare brukar skogen på ett sätt som är till stor nytta för den biologiska mångfalden och klimatet. Om jag bara fick döma utifrån reklamskylten skulle jag säga att det är tvärtom.
Nu har jag lite mer att gå på, bland annat eftersom jag har läst Lisa Röstlunds Skogslandet – en granskning. Boken är en utförlig redogörelse för olika perspektiv och vinklar som finns i konflikten som råder kring den svenska skogen…
Röstlund har visserligen en normal människas lite romantiska bild av skog som en större samling träd där man som barn kan leka och bygga kojor och där en vuxen bildad person kan spana efter ganska stora mängder växt- och djurarter. Men hon låter sig inte bli chockad av att även ett kalhygge är skog enligt en definition som FN antog för några år sedan, förmodligen efter påverkan från skogsindustriintressen. I en konflikt finns det olika sidor och Skogslandet försöker göra rättvisa åt alla, trots att man som läsare förstår var författaren har sina sympatier…
Det behövs ingen särskild politisk ståndpunkt för att ana att en storskalig och högteknologisk industri gör någon sorts skada på naturen och ekosystemet. De metoder som används i skogen i dag utvecklades under en tidsperiod då exploatering av naturresurser verkade oproblematiskt. Framför allt efter andra världskriget var alla – politiker, myndigheter, skogsbolag, stora och små skogsägare – ensidigt inställda på att nå så hög produktion som möjligt. Regelverket, som till vissa delar finns kvar, syftade till att få skogsägare att utnyttja marken maximalt. Så här i efterhand framstår det lite som trafikregler som påbjuder hög fart vid övergångsställen…
Med allt tydligare indikationer på klimatförändringar och minskad biologisk mångfald har saken satts i ett annat ljus. Om miljöhänsyn tidigare var ett mjukt värde, något man kunde ägna sig åt för att vara trevlig, är det numera en fråga om liv och död på planeten.
—Axel Lindén, recenserar Lisa Röstlunds bok “Skogslandet – en granskning” i Aftonbladet Kultur.