Elever ska ha tillgång till skolbibliotek. Det säger lagen. Rektorn på en gymnasieskola i Nacka hade en smidig lösning. Han lät installera ett par hyllor med pocketböcker i en skrubb. Någon bibliotekarie fick inte plats i utrymmet.
Gymnasiet och skrubben ingick i ett bolag ägt av friskoleentreprenören Jan Walther.
– Det var kaos, berättar Karl-Henrik Jonsson, lärare på skolan i några år. 80 procent av mina kollegor var positiva till friskolereformen när vi började. Snart var nästan alla emot.
– Rektorn ljög för föräldrarna som kom på våra informationsmöten inför skolvalet. Han sa att skolan hade 5,8 lärare per 100 elever. I själva verket var vi inte fler än 4,2. Kommunala skolor brukar ligga på sju till åtta
– Det var bara vi och rektorn. Ingen vaktmästare, ingen administrativ personal, ingenting. Alla ville därifrån, men det var inte alltid så lätt. “Tänk på att det är jag som skriver ditt tjänstgöringsbetyg”, kunde rektorn säga.
Någon matsal hade skolan inte. Eleverna fick matkort till restauranger i närheten. Men bara för fyra dagar i veckan. På fredagar avslutades de ordinarie lektionerna redan klockan elva. Elever med extratimmar på eftermiddagen fick klara sig utan lunch eller köpa sig något att äta för egna pengar.
Lärarna värderades efter andelen godkända betyg. De som underkände elever kunde se fram emot uteblivna lönepåslag och merarbete med stödundervisning i efterhand. Jan Walther ägde sju skolor med idrottsinriktning runtom i landet. På sju år drog han genom den kommunala skolpengen in 56 miljoner kronor i vinst till sitt bolag, avslöjade SVT 2013. 17 miljoner gav han sig själv i utdelning…
Den legitimerade korruptionen är liksom den förbjudna självförstärkande. Ju värre det blir på skolorna, desto starkare skiner glädjebetygen och löftet om valfrihet. Och med miljonlån på lägenheten eller radhuset får också många arbetarfamiljer ett snävt intresse av en politik som håller marknaden på humör. Ränteutvecklingen har större ekonomisk betydelse för de skuldsatta än politikernas vallöften.
Det är inte svårt att se de destruktiva följderna. Vi ser dem lika tydligt som verkningarna av växthusgaserna. Men utvecklingen går inte att vända med politik som tassar kring det snäva intresset. Vi behöver folkrörelsen som väcker hoppet om en utväg. Vi ska inte ha barnens böcker i en skrubb och arbeta, bo och leva för kapitalens avkastning.
—Mikael Nyberg, kulturartikel i Aftonbladet.