När de här raderna skrivs pågår kriget i Ukraina. Pressläggningen inför 8 mars-magasinet blev inte alls vad vi föreställde oss och för varje timme som går förändras situationen. På sociala medier flimrar bilder förbi av överfulla tågstationer där människor flyr för sina liv, eller tvingas ta farväl av familj och vänner för att bege sig ut och strida i ett orättfärdigt krig.
I Arbetarens kommande magasin kan du läsa om hur människor världen över går ut på gatorna och protesterar mot kriget. Även i Ryssland där människor modigt trotsar regimen och inte låter sina röster tystas. I stället fortsätter kampen för fred, trots brutala gripanden och hot om åtal. Arbetaren kommer även på webben att vidare rapportera om utvecklingen i Ukraina, och ge röst åt civilbefolkningen på plats.
Tidningen fortsätter också bevaka situationen för de hundratusentals flyktingar som nu flyr Ukraina, och vi fortsätter rapportera om den inhumana situationen för alla flyktingar som redan pågått länge. I en rasistisk värld där nya stängsel och murar ständigt byggs upp blir det viktigare än någonsin att stå upp för asylrätten.
Även på arbetsplatserna har situationen blivit svårare. Protesterna fortgår inom vården, en sektor som alltjämt är kvinnodominerad, och vårdarbetare organiserar sig även utanför traditionellt fackliga strukturer. Samtidigt närmar sig 8 mars, den internationella kvinnodagen. Efter flera år av restriktioner är det återigen möjligt att samlas på gatorna i demonstrationer, även om många feministiska protester ändå ägt rum under pandemiåren i andra delar av världen.
Under pandemin har läget för utsatta kvinnor försämrats avsevärt, även i Sverige. Kvinnor och barn har nämligen tvingats stanna i det alltifrån trygga hemmet. Hemmet som kan vara den farligaste och mest utsatta platsen när det kommer till våld. Kvinnojourer rapporterade under pandemin om ett ökat antal larmsamtal, och ställde krav på insatser från samhället.
Även på arbetsplatserna har situationen blivit svårare. Protesterna fortgår inom vården, en sektor som alltjämt är kvinnodominerad, och vårdarbetare organiserar sig även utanför traditionellt fackliga strukturer. Krisen i förlossningsvården är i dag ett faktum och ett resultat av flera decenniers nedskärningar.
—Julia Lindblom, signerat i Arbetaren.