Jag läser på Supermiljöbloggen att USA:s energimyndighet EIA “spår att världens elproduktion kommer att växa med 80 procent mellan 2018 och 2050.” I Sverige räknar Energimyndigheten med en ännu större ökning och på kortare tid: en fördubbling mellan 2018 och 2035.
Enligt en rapport från konsultföretagen KPMG och Kearny (återgiven i Aftonbladet) så ökade solenergin med 25 procent under 2022, medan vindkraftproduktionen ökade med 13,5 procent. Därmed står dessa två energislag nu för 7,5 procent av världens energiförsörjning. Det är en ökning med en hel procentenhet jämfört med år 2021.
MEN samtidigt som sol och vind ökade med 1 procent så ökade den totala energiförbrukningen i världen med 1,1 procent. Och till den skillnaden användes kol och olja. Trots satsningarna på sol och vind så användes det ändå mer kol och olja än tidigare för att klara den ökande energiförbrukningen.
Enligt Guardian stod den fossila energin för 82 procent av världens energiförbrukning och växthusgaserna ökade med 0,8 procent jämfört med året innan.
Den fråga som måste ställas är alltså om det går att fortsätta öka den totala energiförbrukningen och samtidigt klara av de olika miljökriserna. För att ta ett enkelt exempel: räcker det att ställa om fordonsflottan från bensin/diesel-bilar till el? Eller måste vi inte också börja ifrågasätta det extrema bilåkandet och utveckla andra typer av transportslag som kollektivtrafik eller cyklande?
Det perspektivet saknas nästan helt inom svensk politik. Där vill de flesta av de som över huvud taget vill göra något alls (de finns ju direkta bromsklossar också) inte störa med några avgörande livsstilsförändringar. Hellre talar de om hur allt ska lösas med ny teknik och “grön industri”.
Det här har några forskare vid Uppsala Universitet nyligen belyst. De menar att “strategier för begränsning och resurshållande av energi – på engelska energy suffiency – har lyst med sin frånvaro i svensk politik”. De skriver bland annat:
Även om vissa politiska åtgärder potentiellt skulle kunna leda till energibesparingar, är de sällsynta och överskuggas av den rådande betoningen på effektivitet och förnybar energi. Dessutom saknar Sverige ett mål för tillräcklighet eller absoluta energiminskningar. De främsta hindren för att införa tillräcklig energianvändning är att vetenskapliga bevis ignoreras i den politiska beslutsprocessen och att det finns en motsättning mellan tillräcklig energianvändning och industriell konkurrenskraft.
Att “vetenskapliga bevis ignoreras i den politiska beslutsprocessen” har blivit allt vanligare i högerstyrda länder inklusive Sverige. Det är ett lika viktigt som sorgligt påpekande.
—Anders Fraurud på bloggen Pepprat RödGrönt.