Sverige var internationellt känt för att ha ett skolsystem med jämn och hög kvalitet på sina skolor och det hade i allmänhet ingen avgörande betydelse för kvaliteten på en elevs utbildning vilken skola hen gick i.
Men tyvärr insåg de flesta inte då vad marknadifieringen skulle komma att göra med skolan…Vi vet att genom finansieringsmodellen med en peng som följer varje elev har det skapats ett marknadssystem, där vi alla har förvandlats från medborgare till kunder i syfte att underminera välfärdsstaternas grundstrukturer.
Skolpengen i kombination med etableringen av stora aktiebolagsägande skolkoncerner har också gjort att alla våra skolor, vare sig de vill eller inte, har tvingats in i ett konkurrenstänkande.
Detta konkurrenstänkande undergräver inte bara lärarnas auktoritet (svenska lärare är på väg att reduceras till servicepersonal) utan förytligar också kunskapsuppdraget. Kunderna är ofta mer intresserade av höga betyg än kunskap och det är också med höga betyg skolorna konkurrerar med varandra. För en rektor på en aktiebolagsskola blir ytterst det främsta målet i enlighet med aktiebolagslagen företagets vinst. Gedigna kunskaper har svårt att hävda sig i sammanhanget.
Marknadsskolan har även skapat mer segregation. Rent formellt kan alla välja skola. Men ska en skola locka till sig rätt kundsegment och göra vinst kan man inte ha vilka elever som helst där. Därför skapar man profiler och kösystem, så att man kan välja ut sina elever. Idag vet varje skolledare att ska man höja sin skolas meritvärde är det enklaste sättet att byta ut skolans elevunderlag.
Vi kom att gå mycket längre i marknadstänkandet kring skolan än något annat land och det fick katastrofala följder både för enskilda elever och för samhället i stort. Nu måste vi göra om och göra rätt.
Problemet är inte enskilda dåliga skolor, som friskolvurmarna gärna vill få det till. Problemet är ett system som blivit fixerat vid konkurrens. Nu vill vi tillbaka till en skola där kunskap och bildning värdesätts och där läraren har en naturlig auktoritet och elever och deras föräldrar betraktas som medborgare och inget annat.
Nu vill vi tillbaka till den likvärdig skolan där alla kan mötas.
—Nadja Sandberg och Christer Blomkvist, debattartikel i Arbetet.