De marknadshyror som regeringen har lovat januaripartierna att införa är ett beställningsverk från fastighetsägare med stora vinster redan i dag. Dessa nya steg mot mer marknadshyror innebär ett nytt historiskt svek mot alla Sveriges hyresgäster.
Radikalt höjda hyror innebär systematiskt ökade klassklyftor och boendesegregation, som kommer att slå särskilt hårt mot kvinnor, låginkomsttagare, studenter och unga i miljonprogrammets förorter. Det är också ett demokratiskt haveri då gjorda opinionsundersökningar tyder på en massiv folklig majoritet emot marknadshyror. Regeringspartierna försöker mörka detta med att det “bara” skulle gälla nyproduktionen.
Med det parallella uppdraget till en hyreskommission att påskynda ökade hyror för läge och standard i hela beståndet, tillsammans med de mekanismer som redan styr hyresmarknaden och krav på årsvisa hyreshöjningar råder det ingen tvekan om att marknadshyrorna snart skulle sprida sig.
När sedan inget görs åt de fortsatt fria marknadshyrorna vid renovering av tomställda lägenheter innebär allt detta snart radikalt höjda marknadshyror för hela landets hyresgäster. Var och en som vill förstå det svenska samhällets växande sociala kris borde lätt fatta de starka sambanden mellan höga hyror, undergrävda hushållskassor och de svåra sociala konsekvenser detta får.
Att en S-MP-regering som i andra sammanhang påstår sig vara oroade över trångboddhet, dödlig smittspridning under pandemin, kvinnors svårigheter att fly våldsamma män, svaga skolresultat hos barn utan studiero och ökad gängkriminalitet är beredd att med kallt blod införa marknadshyror som radikalt förvärrar alla dessa problem är fullständigt vettlöst…
Ett rungande nej till marknadshyror måste därför bli början på kampen för en ny social bostadspolitik som bygger på hyresgäströrelsens historiska ståndpunkt att bostaden är en mänsklig rättighet, inte en handelsvara.
—Eva Fee och ett 30-tal personer, debattartikel i Aftonbladet.