Den här sommaren har mängder av oskyldiga vänsterdemonstranter misshandlats av polisen. I Portland har kemiska vapen, otillåtna i krig och vars långsiktiga skador är okända, använts under Black lives matter-demonstrationerna. Journalister har skjutits i ögonen och ett tjugotal personer fick sätta livet till under protesterna.
Vi som demonstrerat i USA har sett med egna ögon att det finns en lag för vit makt-högern, som rör sig fritt och ofta är tungt beväpnad, och en helt annan för oss andra. Det är en offentlig hemlighet att många poliser sympatiserar med de högerextrema gängen på gatorna…
Att gå upp mot den amerikanska polisen är som att gå upp mot maffian, om maffian hade lagen på sin sida och en fantastisk pr-byrå. De skyr inga medel och de har alla möjligheter att göra ditt liv surt.
Det finns alltså mycket lite att vinna karriärmässigt, och väldigt mycket att förlora på att gå emot polisen. Sambanden mellan polis och gatuhöger borde självfallet utredas och beivras men det är högst tveksamt att det finns någon politisk vilja runt detta på högre ort.
I stället är det troliga att utfallet av händelserna runt Kapitolium slår tillbaka på precis de som bekämpar fascismen på gatan, på nätet och ute i arbetslivet. Gatans högerextremister flyter in i republikanerna som en gång i tiden nazi-skinnskallarna in i Sverigedemokraterna. Och om de lagskärpningar som Biden efterfrågar för att bekämpa “domestic terrorism” blir verklighet, är det vänstern, anarkisterna, urinvånarna och minoriteterna som kommer att utsättas för dem…
De kommande fyra åren kommer förmodligen att ge svar på om stormningen av Kapitolium var trumpisternas ölkällarkupp, eller de sista skälvande minuterna av ett gräsligt kapitel i USA:s historia. Men problemet kvarstår: Vem ska skydda oss mot fascisterna?
—Tomas Hemstad, kulturartikel i Aftonbladet.