Man kan inte värna äldreomsorgen och samtidigt skära ner på personalen

Idag saknas ordentlig statistik över bemanningen inom svensk äldreomsorg. Verksamheten regleras dessutom knappt alls när det gäller utbildningsnivå i personalen och hur hög bemanningen ska vara. Kommunal kräver därför ökad insyn, ökad tillsyn och nationella riktlinjer om personaltäthet och bemanning.

Utöver detta behövs även en rejäl kursändring vad gällande finansieringen. Det räcker inte med kortsiktiga och riktade statsbidrag (som i värsta fall använts för att täcka budgetunderskott i stället för att höja bemanningen).

Välfärden, med äldreomsorgen i spetsen, behöver verklig rymd för att utvecklas. Stoppa nedskärningarna och privatiseringarna, freda svensk välfärd från marknadens mekanismer, förbjud vinstuttaget och inte minst; ändra den ekonomiska politiken så att finansieringen säkras!

Men här tar det sannerligen stopp i dagens politiska maktcirkus. Det finns tyvärr inte majoritet i riksdagen för något dylikt.

Kristdemokraterna har exempelvis under lång tid påstått att äldreomsorgen är en av deras viktigaste frågor. Att måna om de äldre är behjärtansvärt – men tonerna i Buschs numera banalt nationalistiska näverlur klingar falskt. Den ekonomiska politiken som KD (och kompispartierna M och SD) bedriver går inte ihop med orden om en varmare eller mänskligare ålderdom för människor som slitit hela livet.

Man kan inte värna äldreomsorgen och samtidigt skära ner på personalen. Ändå finns aldrig pengar när undersköterskorna och vårdbiträdena ber om det. De har inte ens tid att trösta äldre som har ångest. År ut och år in har omsorgspersonalen fått mer att göra, sjukare brukare och detta utan att bemanningen hängt med.

Pandemin har visat oss vad som är viktigt. Var det finns brister. Ingen tyckte det kändes bra att se hur svensk äldreomsorg dukade under när krisen kom. Möjligheterna att göra något åt det här ligger på bordet. Men tro inte att det räcker med fina ord, här krävs riktiga pengar och riktiga beslut. Nu finns momentum. Höstbudgeten ska diskuteras – vad vilja exempelvis S?

Sofie Eriksson, ledare i Västerbottens Folkblad.