Danderyd och Djursholm är extremt segregerade områden och de som bor där vill gärna isolera sig och leva vid sidan av samhället enligt egna kulturella koder. Men deras beteende påverkar oss andra. Ett partyknarkande i den stora villan när föräldrarna är på Rivieran är ett led i det som gör att en mamma någon helt annanstans tvingas hämta sin son på akuten samma kväll.
Men låt oss inte förblindas av slagordsmässig klasskamp. Det har sällan löst de stora samhällsproblemen…
För att inte uttalandet ska falla platt, inte spela någon roll i landets fattiga områden och bara bli moraliserande mot de rika, krävs konkreta reformer för jämlikhet. Utan köpare i Djursholm skulle drogintäkterna till de kriminella gängen minska, men det betyder inte automatiskt att smålangarna skulle gå vidare till ett tryggt liv.
Snarare skulle pressen på dem riskera att bli än högre. Hårdare tag mot köp av droger i rika områden måste kombineras med framtidshopp i fattiga. Den som tjänar tusenlappar i ett gathörn är inte alltid den med fullgoda gymnasiebetyg, inte den som kan göra ett kalkylerat val att gå till arbetsförmedlingen när vinstmarginalen sjunker.
För att på bygga samman landet och utrota organiserad brottslighet, våld och droger krävs en andra chans, komvux och en väg till jobb, för han som säljer i gatuhörnet. Det krävs att han kan se en framtid där han får bli vuxen och hitta en lägenhet med rimlig hyra. Han behöver förebilder, en pappa som går till jobbet och en mamma som kan svenska och får vara en självständig individ, att hans brorsa inte får stryk av rasister när han åker in till stan och att hans lillasyrra får en lika bra skola som varje annat barn i landet.
Kort sagt. Utan reformer för jämlikhet riskerar Stefan Löfvens viktiga markerande om att samhället är vi tillsammans bara bli slagord och moralism, hur rätt han än har.
–Veronica Palm, f d riksdagsledamot för S, krönika i Dagens Arena