Det har skrivits många spaltmeter om hur fel det är med kapitalister som utnyttjar den svenska skollagstiftningen för att tälja skattepengar med kniv. Privata skolkoncerner har satt i system att underbemanna skolorna, eller bemanna dem med obehörig personal. Sen köper de skolbyggnaderna och hyr ut dem till överpris till aningslösa kommuner som på grund av skolplikten inte har något annat val än att betala. Och ovanpå det göder de betygsinflationen.
Allt det där är varje informerad väljare bekant med. Men det finns andra problem med marknadskrafternas intåg i den svenska skolan som inte har lyfts lika mycket. Kanske för att de är svårare att greppa tag om…
Ett exempel är marknadskrafter som tillåts styra där de borde hållas på avstånd. I ett briljant socialt experiment visade en grupp israeliska forskare hur marknadens logik ställde till med sådana problem inom förskolan.
Forskarna valde ut ett antal förskolor där normen var att barnen skulle hämtas klockan fyra på eftermiddagen. Det fanns inga bekymmer med hämtningen. Innan experimentet startade följde föräldrarna generellt normen och hämtade sina barn i tid. Sedan lät forskarna förskolorna införa avgifter för sena hämtningar.
Effekten visade sig omedelbart. Föräldrarna tolkade avgiften som en affärsuppgörelse och slutade hämta sina barn i tid. Tidigare hade sura blickar från personalen, när föräldrarna kom för sent, fungerat för att reglera deras beteende. Men när avgiften infördes saknade de sura blickarna betydelse. Föräldrarna ansåg sig ha rätt att hämta barnen när det passade dem – de betalade ju för besväret!
Marknadskrafterna som forskarna introducerade rubbade en gemenskap. Avgiften satte den sociala överenskommelsen mellan föräldrar och personal ur spel, vilket urholkade föräldrarnas goda karaktär.
Någonting liknande kan ha hänt i Sverige. I och med att koncerner och aktiebolag har tagit över driften av skolor har marknadens logik gjort entré i vårt utbildningsväsende. Lärare har blivit leverantörer, föräldrar kunder.
Frågan är hur det påverkar gemenskap och karaktär. Åtminstone på sikt.
Marknaden är i grund och botten ett signalsystem. Avgifterna på de israeliska förskolorna signalerade till föräldrarna att de kunde köpa sig fria från ansvar. På ett liknande sätt signalerar köp-och-sälj-fenomenet i svensk skola att utbildning är en tjänst eller en vara, inte ett socialt ansvar.
Kanske är det bekvämt för föräldrarna. Och lönsamt för aktiebolagen. Men är det gott? Främjar det gemenskap mellan föräldrar och lärare? Är det karaktärsdanande?
—Jesper Ahlin Marceta, ledare i Västerbottens-Kuriren.