Från och med den 1 januari 2024 ska du som kund erbjudas att bli serverad dryck och mat i återanvändningsbara muggar och lådor, i stället för i engångsmaterial. Om mindre än nio månader ska du alltså kunna kräva att till exempel få din läsk i ett diskbart glas på en snabbmatsrestaurang.
Och snabbt ska det gå, förbrukningen av engångsplast i muggar och lådor ska minska med 50 procent inom två år. EU kräver även att drycker såsom vin från Systembolaget i högre grad ska saluföras i återfyllningsbara flaskor.
Livsmedelssektorn ser kraven som ett hot. Det som dock tycks glömmas bort i den oroliga debatten är att livsmedel som dryck tidigare såldes i välfungerande system för återfyllningsbara förpackningar.
Retursystemet för återfyllningsbara glasflaskor lanserades år 1886. Glas var så pass dyrt att konsumenterna fick flaskorna endast på lån, i utbyte mot en pantavgift. Återfyllningssystemet var så framgångsrikt att det lanserades i stort sett för all form av dryck…
Under mitten av 1900-talet lanserades de första engångsmaterialen för dryck i Sverige. Den första plåtburken kom 1955, engångsglasflaskan 1959 och pet-plastflaskan 1983. Engångsmaterialen förenklade avsevärt för handeln och industrin. De slapp ta ansvar för avfallet, vilket sparade tid och utrymme när diskanläggningar kunde tas bort och handeln slapp hantera de tunga backarna.
Industrin började (…) marknadsföra engångsmaterialens bekvämlighet i relation till den moderna människans behov av fritid. Till exempel, i en reklam för den nya ölen Pripps Blå i en seglartidning från år 1961, lyfts just fördelen med att slippa ta hem den tomma burken då den enkelt kan försvinna i sjön genom “ett hål i botten”…
I takt med att försäljning av engångsförpackningar ökade, blev samtidigt dess negativa effekter alltmer uppenbara. Folk började protestera och flera motioner om att begränsa engångsförpackningar diskuterades i riksdagen under 1960-talet. Men dåtidens regering valde i stället att införa åtgärder för att lindra symtomen.
Generellt sett har alltså det svenska systemet för dryck utvecklats åt fel håll. Från ett hållbart produktions- och konsumtionssystem som bygger på återfyllning till ett ohållbart slit-och-släng-system som baseras på engångsmaterial…
Från ett hållbarhetsperspektiv behöver engångsmaterialen minska. Att fokusera på symtomen duger inte längre, systemet behöver förändras i grunden och anpassas till återfyllning. Vi konsumenter behöver vänja oss av med att slänga, för att i stället lära oss att återanvända.
—Nils Johansson, forskare hållbarhetsstudier, KTH, DN Debatt.