Jag tror inte på tur. Det är sällan tur som skapar framgång i företag eller människors liv. Ändå hoppas vi så ofta på att turen ska rädda oss. Det som skapar framgång kan allt som oftast kokas ner till två saker, förmåga att planera långsiktigt, samt hårt arbete. Utfallet av dessa två ger väldigt ofta något bra och fruktsamt.
I år har vi blivit påminda gång på gång hur illa det går när man inte har en långsiktighet i samhället. Coronakrisen, populistiska presidenter och framför allt miljökrisen är problem som inte kommer lösa sig genom att vi har tur.
Vi kan inte luta oss tillbaka och tänka att en riktigt smart ingenjör kommer snart att hitta en uppfinning som kan trolla bort koldioxiden. Det är ingen strategi utan bara mänsklig lathet.
Så vad borde vi göra? Vi borde arbeta med sådant som vi vet fungerar. En sak som fungerar och är väldigt effektivt är att hjälpa människor till att inspireras av en hållbar livsstil…
Det bästa stället att inspirera människor på är skolan. Den formar individen och ger eleven kunskaper och i bästa fall lust till lärande. En långsiktig åtgärd för att ställa om samhället och dess invånare till en mer hållbar livsstil är att införa självhushållning på schemat.
Varför självhushållning? Varför ska vi lära barnen att odla, förädla råvaror och ta hand om djur?…
Skulle våra barn lära sig dessa värden i skolan så skulle de förmodligen inspireras till att odla mer, välja hållbarare produkter och inse hur ohållbart och sjukligt det är att vi kastar och köper nytt hela tiden. Det skulle i sin tur leda till ett mer hållbart samhälle med mindre miljöförstöring.
Kunskapen hur man odlar morötter är ett exempel på vad en lektion i självhushållning kan innehålla. Självhushållning på schemat är en långsiktig åtgärd, men arbetet att genomföra förändringen kan politikerna inleda direkt.
—Vidar Kling Ek, beteendevetare och småbarnspappa, insändare i Dagens Nyheter.