Kvinnorna är nyckeln till arbetarrörelsens comeback

Arbetarrörelsen ärvde den kvinnosyn som gått i arv under tusentals år av mänsklig historia. Kvinnorna hölls aktivt borta från ledarskapen och ofta även fackföreningarna som sådana. Detta var arbetarrörelsens största svaghet under 1900-talet…

Från 1989 och framåt har framstegen rullats tillbaka ett efter ett. Arbetslivet blir hårdare, anställningsformerna otryggare, pensionerna är bland de sämsta i Europa och den offentliga välfärden allt mindre att lita på. Inom den offentliga sektorn sliter stora grupper kvinnor under arbetsvillkor som ofta är rent bedrövliga. Även frågor som tagits för givna – som aborträtten – ifrågasätts idag öppet…

Många tyckare talar om arbetarklassens död. Feminister målar ofta upp en motsättning mellan arbetarna i industrin och kvinnorna. Med detta glömmer de att bara inom LO-förbunden i bygg-, tillverknings-, transport- och utvinningsindustrin finns över 125 000 organiserade arbetarkvinnor. De producerar tillsammans med männen inom samma branscher all den rikedom som hela samhället lever av.

Deras styrka visar sig inte idag, då arbetarklassen ännu inte återtagit den politiska scenen. Men den bortglömda kraften – att kunna förändra hela samhället – finns där och väntar på sin förlösning…

Nyckeln till arbetarrörelsens comeback som samhällsförändrande kraft finns i den ännu sovande arbetarrörelsen – och särskilt bland de 125 000 arbetarkvinnorna inom industrierna. Förutsättningarna för att ta de steg som aldrig togs under 1900-talet – att en gång för alla göra slut på den kortsiktiga vinstjakten som driver mänskligheten ner i avgrunden – har aldrig varit godare.

Målet kan enkelt beskrivas i att vi långsiktigt och planerat skall hushålla med naturresurser och mänskliga arbetsinsatser. Makten skall ner på arbetsplatserna och bort från bolagsledningarnas slutna styrelserum.

Kvinnorna måste återigen längst fram för att väcka och driva rörelsen framåt. Med arbetarkvinnorna i fronten kan en allians smidas mellan arbetarna inom industrin och arbetslagen i välfärdsområdena.

Johannes Regell, åsikter i Elektrikern.