LO-basen är den viktigaste representanten för fackföreningsmedlemmarna som vi har i Sverige, nu när regeringen ser ut som den gör. Vem tycker då den vanlige medlemmen att vi ska ha som LO-ordförande, som ska föra vår talan mot arbetsgivare och riksdag?
Min efterlysning på den posten ser ut som följer:
Vi ska ha en LO-ordförande som vill arbeta hårt för LO-medlemmarnas förbättringar på alla områden och fronter. Alltså inte tänka så mycket på sin egen lön, pension och reträttpost efter 8-12 år i LO-borgen.
En LO-ordförande ska inte heller vara rädd att göra besök i verkligheten. Jag kan inte påminna mig om att jag någonsin mött någon LO-bas på besök i ett upphandlat bussgarage, och som där tagit del av det fullständiga raset i avtalet och på arbetsmiljöområdet som bussförarna upplevt de senaste 26 åren.
En LO-ordförande ska lyssna mer på fackets medlemmar än på partiledare som säger sig stå på arbetarnas sida. Riktig demokrati är att lyssna nedåt, inte uppåt.
En LO-ordförande ska öka medvetandet om fackets betydelse så fler vill vara med i en fackförening och till och med arbeta aktivt. Pampvälde leder till inget gott, mer än för pampen…
LO har nu funnits i över 121 år, och kanske har man efter alla år glömt sina rötter och historia? Jag hoppas dock att nästa ordförande ser till att kampen går vidare i framtiden mot bättre avtal och regler, med alla till buds stående medel. Och varför inte med mer medlemsdemokrati också?
-Robert Alf, debattartikel i Kommunalarbetaren