Det omätbara följer arbete i äldreomsorgen, hemtjänsten och förskolan. Filmen fokuserar på arbetets innehåll och värde, både de mänskliga relationerna och professionalismen som de arbetande visar.
Fackförbundet Kommunal – Sveriges största LO-förbund med över 500 000 medlemmar – har kollektivavtal och organiserar många i de här verksamheterna. Efter visning av filmen på Tempo dokumentärfilmfestival den 9 mars hölls ett samtal där Kommunals ordförande Malin Ragnegård deltog. Hon sa: det blir bara sämre och sämre.
Fackets ledning vet om att det blir sämre och sämre, och att det har pågått i åratal, ja i årtionden. Borde det inte leda till någon form av rejäl ändring, att man inte bara traskar på med metoder som uppenbarligen inte förhindrar att det blir sämre och sämre?
Kommunals ordförande framhöll att alla måste våga stå på sig mer ute på arbetsplatserna, säga nej till försämringar, lägga skyddstopp. Det håller jag fullständigt med om och tycker det är superviktigt att sprida sådana erfarenheter. Hopsnackat med mera. Men när det verkligen händer så finns ofta en rädsla hos de fackliga företrädarna att stötta. I praktiken kan de stå i vägen.
Fredsplikten har blivit en dålig ursäkt. Man får inte ta till stridsåtgärder när det finns kollektivavtal. Men arbetsgivare får försämra för de anställda, deka ner våra jobb, trots att det finns kollektivavtal. Hur fredligt är det? Och då ska vi stå bakbundna av fredsplikten? Den ensidiga fredsplikten.
Men frågan är också om det endast handlar om juridisk bakbundenhet – det finns ju en rädsla även att ta till stridsåtgärder när det är tillåtet, dvs i samband med avtalsförhandlingar…
Strejkhot är något som kan ingå i den förutsägbara avtalsteatern. Arbetsgivarna ska säga nej till allt. Facket ska hota med strejk, som arbetsgivarna vet att de inte vill genomföra. De ska komma överens i en sista hetsig förhandlingsrunda och svåra frågor läggs i en partssammansatt arbetsgrupp som genast glöms bort.
Avtalsförhandlingar är byteshandel – för att få en futtig löneökning ska vi acceptera försämringar av t.ex. arbetstidsregler eller anställningstrygghet.
Om avtalen måste godkännas i medlemsomröstning så skulle det tas fler strider. Men borde vi inte rätta oss efter förbundsstyrelser och andra i ledningen som verkligen är insatta och förstår vad som är möjligt? Nej, det borde vi inte. Varför inte? Kommunals ordförande har själv givit svaret: Det blir bara sämre.
-Frances Tuloskorpi, inlägg på egen blogg
Läs mer https://francesblogg.com/2024/03/14/tankar-efter-det-omatbara/