Tro inte att pengar till polis, åklagare och tull löser våldet i samhället. De behövs nog där men det behövs mycket, mycket mer. Från att Sverige varit ett jämställt samhälle så har klassklyftorna växt till att vara i nivå med USA, Sydafrika och Brasilien. Att koncentrationen av pengar och makt förskjuts till ett fåtal människor är ett stort demokratiskt problem. Klassklyftorna slår sönder samhället så att orättvisa och oro ökar.
Detta tillsammans med förändringar i sjukförsäkringen, arbetslöshetsersättningen och dyra- och för få bostäder, gör familjer sårbara. När mamma och pappa känner oro över att huset ska bli uppköpt så att man hamnar på gatan på grund av att man inte kan betala en skyhög hyra, så drabbas även barnen av oron.
I ett sådant läge så har vi stängt fritidsgårdar, fritidshem och bibliotek. Personalantalet har minskats i förskola, skola och fritidshem. Den uppväxande generationen har inte blivit sedda och hörda av vuxensamhället, vi har sparat bort dem, och hänvisat dem till att söka bekräftelse och tillhörighet på annat håll.
För att vända denna negativa utveckling så måste klassklyftorna minska så att människor känner att det finns hopp om en bättre framtid och att alla människor har lika värde. Men man kan inte förändra någonting med ingenting – det kommer att kosta både pengar och tid.
Frågan är om vi har de politiker som kan se vad som behövs och har mod att göra något åt det? Prat hjälper inte längre, det är handling som krävs.
-Ubbe, insändare i DalaDemokraten