Under den borgerliga regeringens slakt av tryggheten på arbetsmarknaden mellan 2006 och 2014 infördes nya regler på arbetsmarknaden och nya osäkra anställningsformer. Det ledde till att även arbetarmän, inte bara arbetarkvinnor, oftare blev erbjudna osäkra deltider i stället för heltid.
För kvinnor i tjänstemannayrken ökade dock de fasta heltidstjänsterna kraftigt. Vad betydde då detta för jämställdheten?..
Tryggheten hade minskat för arbetarklassens män medan den ökat för kvinnor i tjänstemannayrken. Cyniskt sett hade jämställdhet mellan könen därmed uppnåtts. Men det som egentligen hade hänt var att klasskillnaderna hade ökat.
För några år sedan presenterade LO en kartläggning av utvecklingen för kvinnor och män på arbetsmarknaden mellan 1997 och 2017. LO jämförde vad kvinnor och män i verkligheten får ut i lönekuvertet. Man räknade alltså inte om lönerna till heltidstjänster, vilket är brukligt i den officiella statistiken.
Det är ju vad kvinnor och män i verkligheten får ut i lön i kronor och ören, den faktiska lönen, som är intressant, inte vad kvinnor skulle ha tjänat om det jobbat heltid. Men även räknat på detta sätt såg utvecklingen riktigt bra ut.
Löneskillnaderna mellan könen, inte bara i omräknade löner utan i riktiga kronor och ören, hade nämligen trendmässigt minskat både bland arbetare och tjänstemän under hela denna tjugoåriga period. Men ökade klasskillnader åt även här upp all rättvisa. Samtidigt hade nämligen inkomstskillnaderna mellan arbetare och tjänstemän ökat markant.
Som helhet har kvinnor i tjänstemannayrken tagit ett stort kliv framåt mot ökad jämställdhet under de senaste decennierna. 1997 hade kvinnor i tjänstemannayrken en genomsnittligt lägre faktiskt lön än arbetarmän. 2017 tjänade de i snitt 26 procent mer.
Men någon liknande utveckling har inte skett för arbetarklassens kvinnor. Arbetarkvinnor har endast nått en viss jämställdhetspolitisk framgång i jämförelse med arbetarmännen. Men inte kunnat nå några steg framåt alls i jämförelse med anställda i tjänstemannayrken vare sig dessa är män eller kvinnor.
Så visst, matar vi statistiken med den binära koden kvinnor och män ser vi en framgång i jämställdhetsarbetet. Väger in klass ser vi dock en betydligt mörkare utveckling.
—Martin Klepke, ledare i Arbetet.