Att Manhattanprojektet, som skapade den nya bomben mitt under brinnande krig, inte ens var känt för den amerikanska kongressen är en sak. Men den svenska kärnkraften föddes i samma totala avsaknad av demokratisk insyn. Den hemliga lilla reaktorn i Ågesta skulle vara första steget mot en svensk atombomb.
Själva bombprojektet avbröts men den svenska kärnkraften har istället bidragit till såväl brittiska som ryska atombomber genom att först exportera avfall till Sellafield för att under 1990-talet skicka det till Ryssland. Numera är det tänkt att det inte ska anrikas utan med sitt plutonium stoppas ner i urberget i väntan på att de där 100 000 åren ska glida förbi.
Den globala mängden använt kärnbränsle i tillfälliga förvar är idag 370 000 ton enligt Internationella atomenergiorganet, IAEA. En ständigt stigande siffra. Det blir många djupa och dyra hål i moder jord som ska borras för mänsklighetens eventuella överlevnad…
Denna militärindustriella koppling mellan tvillingarna kärnvapen och kärnkraft hörs egendomligt nog aldrig i dagens politiska debatt. Varken av motståndare eller de, likt Ulf Kristersson med flera, som faktaresistenta ropar på kärnkraft som en snabb, klimatvänlig och nödvändig fix…
Men det i grunden viktigaste skälet till att kärnkraften ska bort och världen avrustas från kärnvapen formulerade redan Albert Einstein och Bertrand Russell i det manifest 1955 som startade Pugwash-rörelsen: “Vi uppmanar, som människor till människor: kom ihåg din mänsklighet, och glöm resten … Om du inte kan det får du räkna med risken att hela världen dör.”…
Anden som rymde ur flaskan 6 augusti 1945 måste fångas in och förseglas. Inte bara i 100 000 år utan för evigt.
—Gunnar Bergdahl, kulturartikel i Aftonbladet.