Kapitalismen är det verkliga klimathotet

Marknadsekonomin som råder i världen har helt åsidosatt att upplysa befolkningen. I makt av sitt ägande och genom uppköpta politiker har makthavarna hållit tillbaka klimatfrågan trots att dess allvar varit känt av forskare sedan länge.

Kapitalismen vore inte kapitalism om den övergav sitt mål om maximal vinst genom maximal “tillväxt”. Business as usual är inriktningen. Men nu med ett “miljövänligt” koncept. I norra Norrland planeras för en “grön” omställning av industrin.

Men naturen sätter obevekligen gränser. Möjligheterna för oändlig tillväxt går inte att förena med en värld av ändliga resurser. Marknadens gröna omställning håller helt enkelt inte. Det finns varken tillräckligt med resurser och åtgärderna som vidtas är en belastning på naturen.

Elektrifieringen är ett exempel på det här. Sveriges elproduktion skulle behöva fördubblas. Till dagens 1000 stora vindkraftverk skulle behöva byggas ytterligare 5000 i Norrbotten och Västerbotten. Varje fundament skulle fyllas med minst 1000 kubikmeter betong och ungefär lika mycket armeringsjärn och bara ha en livslängd på 25 år!

För de 300 vindsnurrorna i Markbygden har redan 100 mil kraftig grusväg byggts. Där återstår ytterligare cirka 700 vindkraftverk med tillhörande vägar. Allt som görs är en belastning på naturen.

Ett annat exempel är bristen metaller. Det här metallerna behövs för omställningsindustrin. Bristen på koppar håller redan nu på att bli ett problem. Tidigare koppargruvor hade en halt på 4 procent, i dag är halten nere på 0,8 procent.

Om man till det lägger behovet av koppar för kärnavfallskapslarna blir behovet omättligt. De är cylindrar på lite drygt 2 meters höjd och med en diameter på en meter. Dessa ska täckas med 5 centimeter koppar.

Dagens produktion av litium skulle räcka till mindre än 5 miljoner bilar. Världens bilantal i dag är cirka en miljard fyra hundra miljoner. Marknadens “Gröna” omställning håller verkligen inte.

Men något måste göras för klimatet. I det korta perspektivet handlar det om att kräva en annan stads- och samhällsplanering, med målet att minska behovet av energi. Vi behöver se över uppvärmning av bostäder, avgiftsfri och väl utbyggd kollektivtrafik och bilpooler i stället för privatägda bilar. Vi behöver också kräva att produkter görs så att de håller mycket längre.

Vi måste också avskaffa den vinstdrivna kapitalismen och ställa in målet till ett miljövänligt och hållbart samhälle. För att dra med alla i förändringsarbetet kan vi starta kvartersråd med studiecirklar och föreläsningar. Det viktiga är att vi inte bara blir sittande och nöjer oss med att se vad som händer.

Östen Andersson, Robertsfors, debattartikel i Folkbladet i Västerbotten.