Det är inte ett knäfall för någon över huvud taget, om man förbjuder koranbränningar med hänvisning till att de är ett hot mot demokratin. För det är vad de är. Bokbränningar har inget med yttrandefrihet att göra. De har allt med nazisternas bokbål på 1930-talet att göra…
Men koranbränningarna har inget med satir eller kritik att göra. De är sprungna ur en helt annan tradition än satiren och yttrandefriheten. Inspirationen kommer från nazisternas bokbål på 1930-talet. Många författare tvingades då se hur deras böcker brändes på bål på offentliga platser. Traditionen går tillbaka till medeltiden, då kättare och judar fick heliga skrifter brända i allmän åsyn…
Lågorna talar sitt eget språk. Askan talar sitt eget språk. I bokbålet handlar det inte om satir, inte ens om hån, förakt eller förlöjligande. Här handlar det om viljan att utplåna. Verket får inte finnas, och genom en livsfarlig smittoeffekt sprider sig denna vilja till utplåning till verkets upphovspersoner som, om de får leva, kommer att fortsätta frambringa nya, oönskade idéer. Det är denna tradition koranbrännarna befinner sig i…
Med yttrandefrihet har det inget att göra.
Jag står för rätten att kränka vem som helst, eftersom de kränkta, i det fall de känner sig orättmätigt uthängda eller påhoppade, enkelt kan gå i svaromål. Yttrandefriheten finns till för att upplysa, debattera och kritisera, men också för att utmana, håna och förlöjliga. Den offentliga debatten kan vara hård och obarmhärtig, och det bör den ibland också vara…
I Danmark sätter bokbrännarna eld på mer än bara sidorna i en bok. Även debatten brinner. Ironiskt nog är det Danmarks utrikesminister Lars Løkke Rasmussen som intar den under den förra krisen så kontroversiella ståndpunkten att korankränkarna är “skändliga”, trots att han tidigare hade den motsatta åsikten. Utrikesministern följer upp med ett förslag på förbud…
Jag kommer inte att fördöma den danska regeringen eller den svenska om de inför ett förbud, och jag kommer inte heller att anse det vara censur eller ett angrepp på yttrandefriheten…
Och yttrandefriheten? Det blir det första barnen får lära sig i skolan: inte att läsa, utan att sätta eld på en koran. Det är inte en Muhammedkris nummer 2 vi står inför. Det är en kris för demokratin vi befinner oss mitt i. För det är demokratin som bokbrännarna sätter eld på.
—Carsten Jensen, dansk författare, kulturdebatt i Dagens Nyheter.