Vintern 1979 klev jag in för första gången i ett svenskt bibliotek. Det var som att kliva in i en skattkammare. Tystnaden var talande och det vänliga bemötandet från en kunnig bibliotikarie satte avtryck i mig för alltid.
Böckerna lånades ut gratis, något jag inte riktigt var van vid. Jag lånade och läste, filmer böcker och dagstidningar. Jag var med i sagostunder tillsammans med mina barn. Jag frossade riktigt i mina besök som var berikande upplevelser. Vilken känsla och förmån att få uppleva, lära och möta.
Och hur kan man sätta en prislapp på bibliotek? Hur kan man prissätta vägledning, läsupplevelse, de föredrag och de fantastiska möten och erfarenhetsutbyte man får på ett bibliotek?
Ja, nyttoeffekterna är givna och har långtgående inverkan på folkbildning och människors utveckling. Detta kan jag med glädje berätta om. Därför gör det ont i folksjälen när man skär på biblioteken, som är våra offentliga vardagsrum och som är källa till kunskapsinhämtning och stimulans.
Bibliotek är att värna om i alla lägen! Det ger ljus och hopp!
– Katarina Gustavsson, insändare i DalaDemokraten