Vi börjar med det uppenbara. Hamas urskillningslösa terror i södra Israel är kall ondska från början till slut. Alla försök att förklara slaktandet, kidnappningarna, det gränslösa övervåldet mot civila med situationen för palestinier smakar död.
Det är inte de förtrycktas desperation som ytterst är Hamas drivkraft. Det är antisemitism och radikal islamism. Det betyder dock inte att det inte existerar en desperation i friluftsfängelset Gaza.
Mellan 2007 och 2021 dog 839 patienter eftersom Israel inte tillät dem lämna Gaza för att få vård. Arbetslösheten i Gaza är 47 procent och strömmen är i genomsnitt avstängd i 11 timmar per dag. En invånare i Gaza förbrukar blott tre liter vatten per dygn i genomsnitt. 2022 levde 65 procent av alla Gazabor under fattigdomsgränsen och fyra av fem barn uppger att deras vardag är präglad av sorg, rädsla och förtvivlan…
Men Israels offensiv mot Hamas drabbar inte bara terroristerna som utförde skändligheterna. Över 100 barn om dagen bombas till döds i Gaza, enligt uppgifter. Om hjälp inte kommer in i Gaza är risken stor att ännu fler barn kommer att dö av uttorkning, varnar FN:s flyktingorganisation för palestinier…
Hur kommer detta sluta? Logiken talar för att Israel i sinom tid förklarar att man segrat i Gaza. I den bästa av världar är är gisslan då fri och oskadd. Men krigssegern kommer utropas först när fienden gett upp inför övermakten. För att alarmerande många i civilbefolkningen utsatts för svält eller dödats. När tillräckligt mycket av samhällsväven – skolor, religiösa byggnader, sjukhus, infrastruktur och så vidare – smulats sönder.
Men i 17 år har Gaza varit satt under blockad. Under dessa år har ödeläggande krig och konflikter brutit ut gång efter annan. Att det gynnat israelernas trygghet eller människorna som bor i Gaza är svårt att hävda. Utsvältningen av Gaza har inte, som planerat, drivit folket att resa sig mot Hamas. Blir det skillnad nu?
Kanske, men precis som Ingvar Persson skrivit i Aftonbladet så kommer människorna i Gaza finnas kvar, även om Israel når sina mål den här gången. “Nöden och hopplösheten för palestinierna upphör inte även om de israeliska trupperna lyckas gripa eller döda varenda Hamas-soldat och varenda Hamas-ledare”.
Det känns tröstlöst att skriva det, men om Israel önskar något mer än eldupphör så måste världen förmå nå fram till fredssamtal för den tvåstatslösning som är hela förutsättningen för att dödandet någonsin ska ta slut i regionen.
—Daniel Swedin, ledare i Arbetet.