Efter terrorattacken mot New York den 11 september 2001 befann sig USA, eller mer formellt Nato, eftersom USA åberopat paragraf 5 i Natofördraget om ömsesidig hjälp, i ett frustrerande utdraget krig i Afghanistan, “Kriget mot terrorismen”. Det kriget gav inga konkreta resultat, framför allt inga snabba segrar. Regimen i Washington, nu under George Bush II, tappade snart tålamodet…
2002 lanserade den amerikanske vicepresidenten Dick Cheney den häpnadsväckande hypotesen att det sönderslagna Irak hotade hela världen med hemliga “massförstörelsevapen”, varför USA måste gå i krig på nytt för att “avsluta jobbet”…
Hemma i Sverige gick den synnerligen bombliberale före detta folkpartiledaren Per Ahlmark till storms mot FN:s vapeninspektörer, i synnerhet förre partikamraten Hans Blix, för att de inte hittat tillstymmelse till “massförstörelsevapen” under sina inspektioner i Irak. Enligt Ahlmark var förklaringen att Hans Blix var känd som “lättlurad och svag” dessutom en klåpare i största allmänhet. Ahlmark själv “visste” däremot att Irak hade stora tillgångar av såväl kemiska som biologiska massförstörelsevapen och nästan säkert kärnvapen…
Dessa inte bara orimliga utan också uppenbara lögner uppfattade en bred världsopinion som svepskäl för krig som naturligtvis handlade om olja och inte om att rädda Europa från Saddam Hussein. Världen över genomfördes fredsdemonstrationer med miljoner deltagare…
Ty kriget 2003 gick inte att stoppa med fredsdemonstrationer, därtill var beslutsamheten i kretsen kring George Bush II alltför stor. Som extra argument hade nu gänget i Vita huset lagt till att Irak var centrum för islamistisk terrorism och Bagdad således det mest logiska målet i “Kriget mot terrorismen”. USA med sin koalition av “villiga” vann förstås ännu en lysande seger mot det avväpnade och försvarslösa Irak. Och den här gången ockuperades landet, dock utan att något enda “massförstörelsevapen” hittades…
Irakierna har fått betala den amerikanska krigföringen med ett fullständigt sönderslaget land och miljoner döda, inte “hundratusentals” som det brukar stå i morgonpress, till följd av USA:s och Storbritanniens kemiska krigföring är stora delar av landet fortfarande förgiftat. Följaktligen är såväl barnadödligheten som cancerfrekvensen extremt hög. Vattenrening och el fungerar fortfarande inte, trots att USA:s rent militära ockupation upphörde för 13 år sen och ersattes med en korrupt och samarbetsvillig lydregim.
Om uppkomsten av IS blev USA:s mest kontraproduktiva insats i “Kriget mot terrorismen” blev krigen i Irak USA:s mest kontraproduktiva insats för demokratin.
Men varken USA:s eller Storbritanniens ansvariga politiker när det gäller folkmordet i Irak behöver frukta någon FN:s krigsförbrytartribunal. Lika lite som Vladimir Putin, fast av delvis andra skäl. Vilket stämmer till eftertanke.
—Jan Guillou, kulturartikel i Aftonbladet.