Politiskt är det kanske begripligt att man lägger sig platt för Ungern och Polen – men moraliskt är det stötande “En nystart”. Så vill EU-kommissionen att vi ska uppfatta den nya Asylpolitiska pakt som kommissionär Ylva Johansson presenterade… Det upprepades gång på gång och är möjligen sant i detaljerna, jag ska återkomma till det, men inte vad gäller inriktningen.
I själva verket bygger pakten vidare på den politik som alltid har präglat unionen, och som syftar till att hålla migranter borta från europeisk mark, att noggrant kontrollera dem som ändå kommer hit, och att deportera så många som möjligt, så snabbt som möjligt.
Pakten avspeglar nästan helt staternas intresse av kontroll, nästan inte alls flyktingarnas intresse av att få skydd och överhuvudtaget inte de ekonomiska migranternas intressen av ett bättre liv. Det har, inte minst sedan 2015, blivit det helt normaliserade perspektivet, inte bara bland kontinentens högerradikaler, utan också bland förr mer anständiga partier: migranter är ett problem som ska minimeras.
Just nu är det inte flyktingarna som oroar EU-kommissionen, de är så få, utan dem vi för enkelhetens skull kan kalla ekonomiska migranter, även om de kan ha tusen olika skäl för att ta sig till Europa. Det är dessa, de papperslösa, man vill hålla borta. Det mest effektiva är att se till att de aldrig kan komma till EU överhuvudtaget. Det sker redan med viseringstvång och transportörsansvar, men också genom att man betalar länder som Turkiet och Libyen för att stoppa migranter och angripa smugglarna. Det vill kommissionen nu bygga vidare på.
Fler länder i Asien och Afrika ska mutas med olika former av ekonomiska investeringar och bistånd för att stoppa migranterna, “uppströms”, som Johansson uttryckte det. Vi låter stater som inte är vare sig rättssäkra eller demokratiska blir våra gränsvakter.
—Petter Larsson, kulturartikel i Aftonbladet.