Sverige har mer än 362 000 bäckar, åar, älvar och diken. Vi är ett av världens mest sjörika länder och vi har västkust, sydkust och ostkust. Det känns som en klok idé att barn som bor i ett sådant land är simkunniga. Men i vattenlandet Sverige kan vart tredje barn inte simma, enligt en undersökning av Svensk Simidrott…
Skolverket rapporterar att simkunnigheten minskar i skolan: i fjol lämnade 8300 elever mellanstadiet utan att kunna simma. Definitionen av simkunnighet är att kunna simma 200 meter och det här handlar alltså inte om småbarn, utan om trettonåringar.
Enligt Skolverket är det större chans att klara kravet om 200 meters simning i årskurs sex om man lär sig simma i början av lågstadiet. Men undervisningen brister – och skolan lyckas heller inte kompensera för socioekonomiska skillnader.
Simundervisning är faktiskt redan gratis – i teorin. Det ingår i skolplanen som en del av ämnet idrott och hälsa. Men det är inte reglerat exakt hur många timmar skolan ska avsätta för ändamålet – och kommunerna har vitt skilda riktlinjer.
Men de enas, som alltid, i den dåliga ekonomin. De skolor som brister i simundervisningen gör det i regel för att de inte har tillräckliga resurser. De kan helt enkelt inte garantera säkerheten. Kombinationen av tydliga krav i skolplanen och bristande resurser att möta dem är olycklig. Om undervisningen genomförs utan att tillräckligt många vuxna är närvarande kan det få katastrofala konsekvenser…
Och så passas ansvaret till föräldrarna. “Det är väl inget problem?” säger motståndarna till fri simundervisning… Men simundervisning utanför skolans regi är ofta kostsam och antalet platser räcker sällan till.
– Jag hängde på låset för att få simskoleplatser till mina två barn och det kostade över 3000 kronor. Det är rent vansinne att simskola har blivit en klassfråga. Långt ifrån alla föräldrar kan betala så här mycket och att själv lära barnen att simma är, av olika anledningar, inte alltid ett alternativ. Att färre barn dör i drunkningsolyckor borde givetvis vara ett prioriterat samhällsansvar, säger en förälder i Göteborgsregionen.
Här finns en ganska viktig bäck att täppa igen. Helst innan icke-simkunniga ungar trillar i den.
–Annie Croona, ledare i Värmlands Folkblad.