Nära 140 miljarder kronor i skattesänkningar sedan 2006 är inte nog för Centern och Liberalerna. Hittills under mandatperioden har de fått igenom ytterligare 20 miljarder kronor i skattesänkningar. Genom höjd gräns för statlig skatt och avskaffad värnskatt har de främst gått till de högst avlönade.
Och i den kommande höstbudgeten för 2021 har de båda mittenpartierna frapperande nog redan fått ytterligare skattesänkningar intecknade i enlighet med det styrande januariavtalet. Det ska kickstarta Sverige, påstår partierna och försöker få det att låta som om de tar ansvar.
Men omfattande skattesänkningar leder varken till fler jobb, större skatteinkomster eller högre välfärd. Större inkomstskillnader, färre jobb och framförallt en kraftigt nedskuren välfärd är i stället de faktiska följderna av Centerns och Liberalernas skattepolitik.
Den senaste studien om detta är LO-ekonomernas och tankesmedjan Tidens nya och utmärkta rapport “Skatta eller gråta, om marginalskatternas betydelse för arbetsutbudet”. Tidens nya rapport slår inte bara fast att de negativa effekterna av skattesänkningar är en realitet utan också att de är större än vad tidigare studier visat…
Sverige har för övrigt den högsta sysselsättningen i hela EU med 82,1 procent sysselsatta i åldersgruppen 20-64 år (2019). Nu tycker man ju att detta skulle vara nog för att skrinlägga alla skattesänkarplaner. Verkligheten pekar ju i rakt motsatt riktning mot vad mittenpartierna hävdar…
Och syftet med att gräva upp Reagans skattepolitik är med stor säkerhet en annan effekt som blev mycket tydlig efter Reagans skattesänkningar: De skapade en omfattande omfördelning av pengar från låg- till höginkomsttagare.
Att regeringspartierna Socialdemokraterna och Miljöpartiet skrivit under januariavtalet och därmed i höstens budget måste genomföra ytterligare skattesänkningar är en sorg. För jobben och välfärden måste Socialdemokraterna använda varje utrymme de har för att komma bort från mittenpartiernas skattesänkarvansinne.
—Martin Klepke, ledare i Arbetet.